Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne: Torbjörn Jansson

Första gången vi träffade Torbjörn, Tobbe, var hösten 1987. Mitt i skogen kom en man körande på en moped som stannade när han fick syn på oss.

Annons

Vi, nyinflyttade från Nederländerna, var än så länge inte så vana med pratglada svenskar i skogen, men Tobbe var definitivt en sådan människa. Hans öppenhet, vänlighet och ödmjukhet skapade så småningom en trygg grund för en långvarig vänskap.

Tobbe visade sig vara en man med breda intressen och färdigheter. Hans engagemang och kärlek för naturen och miljön var stor, särskilt för allt som hade med fåglar och fågelliv att göra.

Fåglar finns över allt mer eller mindre, och det var Tobbe mycket medveten om. Man kunde stå och småprata med Tobbe när han helt plötsligt tystnade, pekade någonstans och undrade om även vi hörde den där lilla fågeln där borta.

Hans kunskaper om fåglar och fågellivet var enastående, och vi hade förmånen att ta del av dom under alla vara gemensamma utflykter och aktiviteter. Det spelade ingen roll vilken årstid det var, om det var på skidor, skridskor, cykel eller en fisketur, fåglarna var alltid närvarande, de fick hans uppmärksamhet och de väckte den där berättelseglädjen som var så typisk för honom.

Naturen gav Tobbe mycket glädje och inspiration, men det var inte bara dessa upplevelser som han var ute efter. Fester, sällskap av goda vänner, ett samtal över en kopp kaffe eller en god middag uppskattades i allra högsta grad, social som han var.

Tobbes vandring genom livet har berikat och gav glädje till många människor, en resa som tyvärr slutade hastigt och alldeles för tidigt. Våra tankar går först och främst till de som stod honom närmast. Vi minns Torbjörn som en mycket fin människa och saknar honom.

Pieternel van Beek och Rob den Hertog, Norberg

Mer läsning

Annons