Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne – Ulla Lexell

Vår älskade mamma, Ulla Lexell, 94 år, från Fagersta, har fått krypa in i Guds famn, efter ett långt liv i kärlek. Hon föddes på sin mormor och morfars gästgivaregård i Dala-Husby och var ett mycket älskat ensambarn.

Annons

Som tioåring står hon på skolgården med sin kära kära pappa. Säkert iklädd den gröna favoritklänningen. I famnen ett fång röda rosor till sin älskade Thure som just tagit realen.

De blev grannar när mamma var sex år och hon visste genast att honom skulle hon gifta sig med. Och så blev det. När andra världskriget väl var slut fick han komma hem från den långa beredskapstiden. Danskar och norrmän kunde flytta hem och därmed fanns tomma lägenheter.

Hon var till så stor glädje för så många.

Tillsammans på ledig tid paddlade de kanadensare, cyklade ut i naturen, var aktiva i körer och övade ofta hemma när vi var små. Pappa sjöng och mamma spelade på det svarta pianot hon fick av sin far på sjuårsårsdagen, ett piano som barnbarnsbarn spelar på.

Ulla Lexell. Foto: Privat

1962 kom mor och far till Fagersta med oss tre barn, sedan mammas syssling Gunnar Gustavsson, Glas-Gunnar, hade tipsat om att Fagersta boktryckeri var till salu.

En varm och levande tro hade mamma. Ps 766 "Jag tror på en Gud, som är helig och varm." beskriver den väl. Hennes favoritord ur Bibeln var Kärlekens lov och vid varje barndop läste hon Erik Lindorms "Lyckans minut."

Hon var glasklar i huvudet, nyfiken på det mesta, mycket social och hade en stor kärlek till sina medmänniskor. Hon var mamma Ulla för många flyktingar och nyanlända.

I många år var mamma frivilligarbetare i Västanfors församling; i syföreningen, med barntimmar, konfirmander och äldre. Senare arbetade hon som församlingsassistent. Hon var en viktig person för många ensamma och äldre.

Hon var mamma Ulla för många flyktingar och nyanlända.

Natur- och kulturfyllda Europaresor förgyllde mor och fars senare år. 1994 dog hennes älskade i cancer. Men till sin stora förvåning fick hon sex år senare uppleva kärleken på nytt, med sin granne Allan Johansson. De fick drygt elva fina år tillsammans, fyllda av resor och kulturupplevelser.

De senaste åren var mamma aktiv i Risbrokyrkan, där den varma gemenskapen var henne till stor glädje. Hon var också medspråkare till nyanlända, med i bland annat Teaterföreningen, Hembygdsföreningen, Historiecirkel och älskade att åka till Galleri Astley. Hon hanterade dator och sms och hade oftast aktiviteter alla dagar utom lördagar.

Mest älskade hon förstås att umgås med barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarns barnbarn. Ensamma stunder stickade hon till flyktingförläggning i Algeriet medan hon lyssnade på talböcker.

Hon är oändligt saknad. Hon tog inte stor plats på jorden men lämnar ett oändligt tomrum efter sig. Hon var till så stor glädje för så många.

Anders, Kerstin och Eva

Mer läsning

Annons