Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesvärda och roliga dagar när Helena var lucia

På söndag är det lucia och 35 år sedan Helena Strandberg fick bära ljuskronan på huvudet. Hon minns högtiden som intensiv men rolig.

Annons
Nu. Helena bor i Västanfors  och minns när hon var Fagerstas lucia med värme. Numera firas lucia genom att titta på barnbarnens uppträdanden.

– Är det redan 35 år sedan? säger Helena Strandberg.

Vi sitter i hennes lägenhet i Västanfors och pratar om när hon som 15-åring fick axla luciarollen.

Även om hon i dag inte tänker på det så ofta, är det en upplevelse hon med glädje haft med sig genom åren. Luciafirandet var stort i bygden då och Helena är glad att hon fått uppleva det. Halsbandet hon fick vid kröningen är henne fortfarande kärt.

– Jag har använt det jättemycket. Det finns ju bara ett. Tärnorna fick i silver och jag fick ett i guld, säger Helena, som fått förstärka fästet till hänget och byta ut kedjan för att det slitits så mycket.

Tillbaka till 1980. Helenas mamma hade anmält henne och hon kallades till intervju på FP som höll i firandet ihop med Lions. De skulle höra av sig om Helena valdes som kandidat. Hon hann knappt hem innan telefonen ringde. De sju kandidaterna syntes flitigt i tidningen och som tonåring skämdes Helena lite över det.

– Det positiva var att killarna lade märke till en, säger Helena med ett skratt och erkänner att hon träffade en pojkvän i samband med luciatiden.

Snart kom telefonsamtalet med beskedet att det var hon som fått flest röster.

– Visst blev jag glad, men mamma blev nog ännu gladare. Hon har nog sparat varenda tidningsklipp.

Några veckors träning väntade, en tid då tjejerna hade väldigt roligt ihop. Luciadagen, och dagarna omkring, blev intensiva.

– Vi åkte runt i hela kommunen och sjöng. Äldreboenden, affärer, torg, kyrkan. Och vi fick sitta på flak och åka runt i stan. Det blev inte många timmars sömn.

Ett speciellt minne är just från Västanfors kyrka. Det var fullsatt och dags för versläsning. Tärnorna läste en vers var, Helena som lucia läste en vers mellan varje.

– Det var nervöst och massor av folk. När jag tittade ut över folkhavet såg jag en vit mössa med vit tofs. Det var min mormor.

Ett annat roligt minne är diskot på luciakvällen.

– Det fanns en klubb i Fagersta, club 77 tror jag den hette. Jag var ju bara 15 år så egentligen fick jag inte komma in. Men den här kvällen fick jag. Jag hade lucialinnet på, alla tärnor var också där och vi hade en jättekul kväll.

I dag har Helena inga speciella traditioner kring lucia, förutom att titta på om barnbarnen har luciatåg på förskolan.

Som 15-åring sa du att du skulle söka barn- och ungdomslinjen i Köping eller social linje i Fagersta efter högstadiet och sedan jobba med barn. Blev det så?

– Haha, jag läste faktiskt social linje men mitt första jobb var ett kontorsjobb.

Att jobba med människor blev det i alla fall, något som Helena tycker mycket om.

– I dag arbetar jag som praktiksamordnare på Fagersta kommun. Det är världens bästa jobb. Jag får träffa massor av intressanta människor, har bra kollegor och får lära mig något nytt varje dag.

Mer läsning

Annons