Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musiken tar Ingegerd till himmelriket

Med ett stort leende öppnar Ingegerd Gustavsson dörren till sin varmt inredda lägenhet och visar vägen till vardagsrummet och sätter sig vid sin viktigaste möbel – pianot.

Annons
Kärlek. Vid pianot är Ingegerd Gustavsson som lyckligast. I 30 år har hon lärt sig själv att spela.

84-åriga Ingegerd har ägnat 30 år åt att lära sig själv spela piano.

– Det är så svårt att jag önskar inte min största fiende det där, säger hon bestämt.

Men när hon sätter sig på pallen och lägger fingrarna mot tangenterna är det inget som avslöjar att hon en gång i tiden har fått kämpa för att lära sig noter och ackord.

Framför sig har hon noterna. Vissa låtar har hon dock lärt sig utantill.

– Jag köper noter och lär mig spela.

Ingegerd älskar musik och den har alltid varit en del av hennes liv.

Hon växte upp i Avesta och bodde där tills hon som 40-åring flyttade till Fagersta. När hon var ung sjöng hon i kyrkokören och satt hellre inne och övade på sina instrument än att delta i lekarna med de andra barnen.

– När jag lever mig in i musiken kan jag inte vara utan den. Jag blir sjuk då. Det är så vackra toner. Det är det jag lever för.

På senare år är det klassisk musik som har tilltalat Ingegerd mest.

– Det är så vackert. Det är underbar musik, säger hon med ett stort leende.

Varje tillfälle hon får sätter hon sig ner och övar på pianot.

Ingegerd visar rummen i lägenheten som hon delar med maken. Köket är ljust med mycket vitt i inredningen medan vardagsrummet går i mjukare toner med många sittplatser. Hon förklarar att det är saker hon har samlat på sig genom åren, men att hon alltid har vetat vad det är hon vill ha.

– Jag vill ha en speciell stil. Jag har visioner på hur jag vill ha det. Jag trivs i lägenheten. Jag har bott här i 40 år, säger hon glatt.

Vardagsrummet är Ingegerds viktigaste rum. Hon lyfter på en av pallarnas lock och visar mängder med noter. Vid ena fönstret står ett bord som är täckt med en duk och blommor. Ingegerd gör en grimas och lyfter lite på duken. Därunder ligger en keyboard som hon har valt att gömma undan.

– Nej, jag tycker inte om ljudet den gör. Det var inget för mig, säger hon bestämt.

I ena hörnet står däremot en Hammondorgel. På den har hon spelat i några år.

– Jag tänkte att om jag kan piano så måste jag kunna orgel också.

Hon sätter sig och spelar några låtar. Efteråt försöker hon förklara hur hon känner när hon får klinka på pianot eller orgeln.

– Det känns underbart. Jag känner det som att jag är i himlen.

Trots att Ingegerd har bott halva sitt liv i Fagersta tänker hon ibland på uppväxten i Avesta.

– Jo, jag får lite hemlängtan ibland till mitt Dalarna.

Det är så vackert. Det är underbar musik. Ingegerd Gustavsson

Mer läsning

Annons