Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Positiva tankar räddade Victorias liv

För fyra år sedan blev Victoria Andersson sparkad i ansiktet av sin häst. Hon blev svårt skadad, och bara en av hundra tusen överlever sådana skador sade hennes läkare. Fem veckor senare började Victoria jobba igen.

Annons
Trivs på gymmet. Victoria Andersson är instruktör på Må Bättre i Avesta. ”Jag började leda pass igen fem veckor efter olyckan, för jag kände mig såpass bra.”

Hon själv tror att det är mycket tack vare den positiva inställningen hon hela tiden haft, som gjort att hon inte bara överlevt utan kunnat bli nästan helt återställd.

– Jag kan inte öppna munnen helt och därför inte äta vad som helst. I vissa lägen när jag tuggar kan det göra lite ont också. Jag hör sämre på ena örat, men annars har jag inga besvär, säger Victoria med sin pärlande röst.

Just den positiva inställningen imponerade på käkkirurgen i Västerås, dit Victoria kom efter sparken.

– Läkaren tar alltid upp det, varje gång vi träffas. och berättar att när han frågade hur det var med mig svarade jag glatt ”jo, det är bra!” trots att jag var så trasig. Han säger att han aldrig kommer att glömma det, säger Victoria och ler.

Snart kommer käkens begränsning att åtgärdas. Victoria står i kö för ännu en operation.

– De kan inte lova att det blir bättre, men jag hoppas det, säger hon glatt.

Med tanke på de skador hon fick är det svårt att föreställa sig att hon var tillbaka som instruktör på gymmet Må Bättre efter bara fem veckor.

– Jag kände mig så bra, helt enkelt. Men jo, jag hade ont och gick på ganska starka värktabletter fortfarande.

Det var egentligen bara första veckan som Victoria höll sig stilla. Redan andra veckan rörde hon på sig så mycket hon kunde, som att vara ute och gå.

– Tänk vad livet är skört! Från den ena sekunden till den andra... Nu tar man vara på varandra mera. Det blev en riktig tankeställare.

Så vad hände egentligen?

– Jag skulle ta tempen på min häst Jou-Jou. Hon hade precis blivit betäckt och gillade väl inte att man höll på där bak. Hon sparkade iväg mig ett par meter.

Victoria minns inte själva sparken och har bara några sekunders vaga minnen från när ambulansen hade kommit. Annars är det först från det att hon vaknade efter operationerna på sjukhuset som hon minns något.

Hon har dock fått händelseförloppet återberättat för sig. Det var hennes pappa som upptäckte vad som hänt och som ringde ambulansen.

– Han och mamma hade just varit bortresta. Vilken tur att de var där just då!

Föräldrarna satt utanför stallet när olyckan skedde. Victorias pappa kom in i stallet bara ett par minuter efteråt och fann sin dotter illa tilltygad och blödande.

– Mitt ansikte var förvridet och helt blodigt. Pappa ropade åt mamma att hon inte skulle komma in.

När ambulanspersonalen fick anropet förstod en av dem vem som hade blivit drabbad.

– Han är en av mina bästa vänners pappa när jag växte upp, och vi känner varandra väl. När han hörde adressen och att det var högsta prioritet så visste han inte exakt vad som väntade, men förstod att det var jag som hade råkat ut för något svårt.

Victorias man hade nått stallet före ambulansen och följde med i den till sjukhuset. Ingen av Victorias nära och kära visste om hon skulle överleva.

– Det dröjde ju mer än ett dygn innan man kunde veta det, säger Victoria.

På den punkten tycker hon att olyckan drabbade hennes nära betydligt värre än henne själv.

– Pappa har fortfarande mardrömmar om det där. Hur han hittade mig på golvet därinne i stallet.

Det är inte bara så att Victoria blivit så pass återställd att hon fungerar normalt. Det går knappt att se att ansiktet varit så sönderslaget.

Hon höjer huvudet och pekar på ett tre centimer långt ärr på undersidan av hakan. Hon visar också att en utbuktning syns nära vänster tinning, där brosk har bildats. I övrigt finns inga spår.

– Om folk inte vet vad som har hänt så ser de ju inget heller, även om jag och mina närmaste kan se lite skillnader, säger Victoria och ler.

Är du inte rädd för hästar nu, efter en sån händelse?

– Nej, faktiskt inte. Jag kommer inte ihåg något så jag känner ingen rädsla alls.

Victoria fortsätter som vanligt med att ta hand om sina två hästar i stallet hemma i Norberg. Hon har haft häst sedan hon var tio år gammal och har tävlat hoppning på SM-nivå.

– Jag har väl alltid varit en hästtjej, säger hon och ler.

Nästan återställd. I ansiktet på Victoria finns ett par små spår efter den svåra olyckan, men känner man inte till dem så ser man dem heller inte. Ett ärr under hakan och en utbuktning på käken nära örat är det enda. Hon har problem att öppna käken tillräckligt och väntar nu på en ny operation.
Krossat. Victoria Anderssons ansikte var mycket illa åtgånget efter hästens spark. Bland annat gick käken helt av.

Mer läsning

Annons