Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolkamrater för alltid – träffas än

Fagersta. De gick i Fagersta skola på 40-talet. Men fortfarande träffas de varje vecka för att prata minnen, titta på gamla bilder eller kanske försöka lösa världsproblemen.

Annons
Klass 4, Fagersta skola, någon gång 1944-1945. Lennart Vikström står tvåa från vänster, Lennart Forsell sitter i mitten och Sven-Olov Lindberg sitter längst till höger.  Fröken heter Alice Hultman.

Varje onsdag kommer de till Brukskyrkans kafé i Fagersta. Alltid samma tid, alltid samma hörnbord.

– Är det upptaget så åker vi hem, säger Lennart Forsell och man vet inte riktigt om han menar allvar.

I dag är Sven-Olov Lindberg, Lennart Andersson, Lennart Forsell och Lennart Vikström på plats. Rolf Björkin brukar också vara med och några andra tittar in då och då.

Alla är de födda 1934 utom Lennart Andersson som är född 1938. Han minns de äldre pojkarna från skolan.

– Det var snälla mot mig, annars skulle jag ju inte komma hit, säger han.

De har bara goda minnen från skolan.

– Jag trivdes jättebra, säger Lennart Vikström. Det var ordning och reda och tyst i klassrummet.

– Annars kunde man få sig en örfil, minns Lennart Forsell.

– Ja, jag var då aldrig skoltrött, säger Sven-Olov. Jag hade inte en tanke på att inte gå till skolan.

De minns raster med brännboll på somrarna och skidåkning på vintrarna. Det fanns en skaplig backe strax bakom skolan.

– Jag tror vi gick i trean när det kom bananer och apelsiner, säger Sven-Olov. När någon hade en apelsin med sig så tiggde man skalet efteråt och åt upp det vita på insidan.

De minns linbanan till slaggtippen som man kunde tjuvåka med och de minns ”piss-kurn” dit pojkarna fick springa och pinka i en stor betongränna.

– Vart det tog vägen törs jag inte tänka på, säger Sven-Olov.

Mobbning? Nej, det har de inget minne av.

– Det fanns inte på den tiden, säger Lennart Andersson.

– Det är klart att man blev osams någon gång men sedan var det över efter någon timme, säger Lennart Forsell.

– Fast vi slogs ju ibland, säger Sven-Olov. Då rusade alla dit och skulle titta. Men nästa dag var det okej igen.

Folk blev det av dem också. Lennart Andersson började på bruket och blev sedan brandman. Lennart Forsell blev elektriker. Lennart Vikström har jobbat med foto och på Tjänstemännens Bildningsverksamhet. Sven-Olov jobbade med datorer från 1951 till pensioneringen.

– En otrolig utveckling, säger han. Det man håller i handen i dag var ett helt rum då.

Onsdagsträffarna började de med för sex-sju år sedan. Alltid är det någon som har en gammal bild eller ett minne att prata om.

– Och så diskuterar vi världsproblemen även om vi inte har någon lösning, säger Lennart Vikström.

– Fast vi aktar oss för att prata sjukdomar och politik är inte heller tillåtet, säger Sven-Olov.

Det lär bli många mer pratstunder. Onsdagarna ruckar de inte på, de är heliga.

Alltid vid samma bord. Sven-Olov Lindberg, Lennart Andersson, Lennart Forsell och Lennart Vikström.
1946 och klass 5 har samlats för att gräva trädgårdsland och så frön. Under sommarlovet skulle eleverna gå dit och vattna och rensa. @Bildtext m intro:Flickor från vänster. Karin Jansson, Aino Lindström, Gun Norling, Barbro Bengtsson, Inger Adamsson, Margareta Svenberg, Solveig Engström, Inga-Britt Pettersson (bakom), Ulla Ahlström, Siv Jansson, Lisbet Johansson, Ingegerd Östlund, Siv Lindström, Alice Hultman (lärare), Gunborg Gustavsson och Sylvia Engström. @Bildtext m intro:Pojkar från vänster. Karl-Evert Lindberg, Gunnar Åkerlind, Karl-Åke Johansson, Sven-Olov Lindberg, Roland Forsberg, Lennart Forsell, Gunnar Eriksson, Lennart Vikström, Lennart Pettersson, Åke Norstedt och Ivan Blom.
skolkamrater. Klass 4, Fagersta skola, någon gång 1944-1945. Lennart Vikström står tvåa från vänster, Lennart Forsell sitter i mitten och Sven-Olov Lindberg sitter längst till höger. Fröken heter Alice Hultman. Foto: Privat
Alltid vid  samma bord. Sven-Olov Lindberg, Lennart Andersson, Lennart Forsell och Lennart Vikström.  Foto: Jan Björkegren
skolträdgård. 1946 och klass 5 har samlats för att gräva trädgårdsland och så frön. Under sommarlovet skulle eleverna gå dit och vattna och rensa.Flickor från vänster. Karin Jansson, Aino Lindström, Gun Norling, Barbro Bengtsson, Inger Adamsson, Margareta Svenberg, Solveig Engström, Inga-Britt Pettersson (bakom), Ulla Ahlström, Siv Jansson, Lisbet Johansson, Ingegerd Östlund, Siv Lindström, Alice Hultman (lärare), Gunborg Gustavsson och Sylvia Engström.Pojkar från vänster. Karl-Evert Lindberg, Gunnar Åkerlind, Karl-Åke Johansson, Sven-Olov Lindberg, Roland Forsberg, Lennart Forsell, Gunnar Eriksson, Lennart Vikström, Lennart Pettersson, Åke Norstedt och Ivan Blom.
Jag var då aldrig skoltrött. Jag hade inte en tanke på att inte gå till skolan. Sven-Olov Lindberg

Fagersta skola

Fagersta skola låg där det numera nedlagda stålverket byggdes.

De gamla skolkamraterna gick alla i den gamla träskolan. Där fanns också en stenskola.

Barnen hade inga klockor men höll reda på tiden efter när luren på bruket tutade. 6.50 ”lurade” det till exempel och 11.30 och 12.20.

Nästan alla elever bodde i bruksbostäderna. Ja, Sven-Olov Lindberg och Lennart Vikström till och med i samma hus, ett gult stenhus som finns kvar än i dag. Vatten fick hämtas utifrån och bäras in. Det fanns ett runt utedass, en ”rondell”, där varje familj hade sitt eget bås.

När Fagersta fick stadsrättigheter 1944 var det en stor dag. ”Jag minns så väl när vi var på invigningen”, säger Lennart Vikström.

Mer läsning

Annons