Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Skrivandet blev en form av bearbetning för mig”

2006 upptäcktes en tumör i Anders Södergårds hjärna. Nu är han aktuell med självbiografin Strålmannen.

Annons

Fagersta/Uppsala. Strålmannen, en bok där författaren Anders Södergård berättar om sitt liv innan, under och efter beskedet om den elakartade hjärntumören.

– Jag har ett behov av att berätta min historia, säger han.

2005 var på många sätt Anders Södergårds bästa år. Han var mitt under sjunde terminen på läkarprogrammet, spinninginstruktör, aktiv i kör och allt verkade gå hans väg. Han toppade till och med slutet av året med att bli pojkvän till en tjej helt i hans smak. År 2006 hade mycket att leva upp till, men vad kunde egentligen gå snett?

27 mars började en hemsk huvudvärk som vägrade att ge med sig. Till slut, efter många om och men, uppsökte Anders läkare.

Röntgenundersökningen visade en förändring i hjärnan och Anders liv som läkarstudent byttes ut till att vara patient.

Tumören, stor som en limefrukt, satt på ett svåråtkomligt ställe, så trots både operation och strålning sitter halva tumören kvar än i dag.

Anders tillbringade två månader på sjukhuset och kompliktionerna avlöste varandra. Efter operationen blev han förlamad i höger sida, fick blodproppar i lungorna och problem med en njure som visade sig vara missbildad sedan födseln.

– I boken kan man läsa hur jag har kämpat och vad mina erfarenheter har lärt mig som gör att jag verkligen uppskattar och lever livet i dag, säger han.

Varför var det viktigt för dig att skriva boken Strålmannen?– Huvudsakligen började jag skriva boken för min egen skull. Att bearbeta vad jag varit med om. Men jag tror även att alla som drabbats av sjukdom eller har anhöriga som varit eller är sjuka kan hitta någonting i boken som får dem att se livet på kanske ett mer positivt sätt, säger Anders.

Boken är skriven i romanform och som läsare får man hänga med Anders otroliga resa från hurtig 25-åring, till cancerpatient och fram till dagens dato då han lever livet fullt ut.

Var det inte svårt att minnas alla händelser från 2005 fram till nu?– Nej utan det var en sådan omvälvande händelse att hjärnan registrerade allt under den tiden. Bara en vanlig vardag som jag annars inte skulle reflektera över blev nu så mycket mer. Mer levande, säger Anders.

Läs hela reportaget om Anders Södergård i onsdagens papperstidning (17/10).

Mer läsning

Annons