Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stort samarbete ligger bakom konstisen på IP

För 40 år sedan fick Västanfors bandyspelare det man längtat efter så länge - konstfrusen is. Men först i år kommer anläggningen att fungera optimalt.

Annons
Rören grävs fram. Jan-Erik ”Janken” Johansson var med och la ner dem när den konstfrusna anläggningen byggdes på Västanfors IP för drygt 40 år sedan.

FP har träffat en av dem som var med och på ideell väg gjorde det möjligt att få konstfruset på IP, och som varit aktiv både som spelare och senare ledamot i huvudstyrelsen - Jan-Erik ”Janken” Johansson.

”Janken”, 75 år nästa månad, började själv spela bandy som grabb. Det var hans unge lärare i skolan, Ragnar Wahlfeldt, som fick pojkarna intresserade av sporten.

– Jag växte upp i Västanfors och som ung pojke var man ju ner till IP var och varannan dag. Det fanns alltid någon aktivitet på gång, berättar ”Janken”.

Under många år var bandyspelarna helt beroende av att det var flera minusgrader för att man skulle få is att åka på. I slutet av 1960-talet och början på 70-talet hade Västanfors ett oerhört starkt bandylag, kanske det bästa någonsin. Men mycket saboterades om vintern kom sent eller blev mild. Att få konstfruset var nödvändigt för att hänga med i utvecklingen.

Eldsjälen Wilhelm ”Wille” Ljungren reste runt och studerade de anläggningar som fanns ute i landet. En insamling drogs i gång för att få ihop till en nödvändig ekonomisk bas. På en stapel på läktaren kunde alla se hur insamlingen gick. För varje dag ökade hoppet om konstis på idrottsplatsen.

– När föreningen fått in tillräckligt med kapital och man försäkrat sig om att få nödvändig frivillig arbetskraft gick ”Wille” upp till kommunalrådet Janne Holmström och presenterade budgeten. Han sa ja och sen satte vi i gång. Det byggde ju på att medlemmar och andra privatpersoner ställde upp och bidrog med arbetskraft. Annars hade det aldrig gått i land, menar ”Janken”.

Från föreningsstyrelsens sida var det förutom ”Wille” Ljunggren främst Olle Pettersson, Allan Nilsson och Lennart Sundkvist som ansvarade för storsatsningen. De lyckades få flera företag att stötta projektet, både med material och arbete. Precis som man gjort 20 år tidigare då läktaren byggdes.

Det finns inga bra foton sparade från byggnadsarbetet, endast en amatörfilm som spelades in utan ljud. Där kan man se hur arbetet fortskrider och att många kända Västanforsbor är med och skyfflar grus, bär rör och annat material, med mera.

– Det var ju sådant som vi lekmän kunde hjälpa till med. När de galvaniserade rören kom från Virsbo bruk, kom licensproffs och svetsade ihop dem.

Den sammanlagda längden på kylrören som ligger på IP är drygt sju mil, alltså en sträcka som från Fagersta till Västerås.

Under många år spelades fotboll på IP under sommarsäsongen. Men det tjocka jordlagret med gräs gjorde att det var svårt att få vattnet att frysa på höstarna. I början på 2000-talet togs därför beslutet att fotbollen skulle flyttas till Fagerliden och en del av jordlagret togs bort.

– Västanfors var ju en av väldigt få anläggningar i landet som hade både fotboll och bandy på samma plan. Dels blev det kostsamt att kyla och det försvårade att få till is när det var varmt, säger ”Janken”.

Men det var inte tillräckligt så i sommar tas all jord bort ända ned till kylrören. Även det sker på ideell basis där framför allt föräldrar till unga spelare öser upp varenda jordklump med spade, för att inte riskera att skada kylrören. Halva arbetet är klart och i mitten av juni samlas man igen för att gräva klart.

– En fin insats från de föräldrar som vuxit upp med VIF-bandyn och nu trimmar sina egna barn i sporten, påpekar ”Janken”.

I och med att kylrören kommer i dagen och ett tunt lager grus läggs på kommer kylningen att gå mycket snabbare. Föreningen behöver inte hyra in sig på andra håll för att kunna träna i rimlig tid innan seriespelet börjar i höst.

”Janken” Johansson bor bara något hundratal meter från IP och klubben, som firar 100 år 2016, ligger honom fortfarande varmt om hjärtat.

– Jag är fortfarande intresserad av bandyn och följer gärna med i vad som händer här.

Mer läsning

Annons