Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas måste vara bäst när det gäller

Hockeylegendaren och Fagerstasonen Tomas Sandström har fyllt 50 år. Men i dag är det annat som gäller än spel på isen.

Annons
NHL-stjärna. Tomas Sandström är en av Fagerstas största hockeyprofiler. I dag bor han nere i Skåne och har sedan länge lagt ishockeyklubban på hyllan.

Tomas Sandström har bott i Skanör i Skåne i 16 år. Efter att ha spelat i NHL i 15 år bestämde sig Tomas för att avsluta karriären i Sverige, och då valde han Malmö Redhawks. Tomas berättar att Västerås IK frågade om han ville spela där, men det var uteslutet. Han hade ju vuxit upp med ett ”hat mot Västerås” som sitter i än i dag. Hans pappa blev inte heller glad över förfrågan.

– ’Om du spelar i Västerås nån gång kommer jag aldrig mer prata med dig’ sa pappa då, säger Tomas och skrattar gott.

Senast i januari i år var Tomas hemma i Fagersta, men besöken blir allt färre.

– Det är så mycket annat man håller på med. Jag tänker alltid att jag ska åka upp mer.

Men Tomas tankar befinner sig ofta åt Fagersta-hållet. Dels läser han FP på nätet men han följer också hemmalaget FAIK:s utveckling.

– Jag kollar hur det går för Casper, säger Tomas och förklarar att det är hans brorson.

Men han har inga planer på att komma tillbaka som tränare varken för FAIK eller något annat lag.

Tomas tycker att klubbarna ibland betalar för mycket pengar för spelare med tanke på vilka resultat de får.

– Jag skulle ha svårt att hantera det. Jag skulle bli mycket arg.

Någon gång har han dock varit sugen på att ge det ett försök trots att han inte tror att det skulle passa alla.

– Jag gillar NHL-stuket. Är du kass får du veta det. Jag har många gånger gått till ishallen i NHL och haft ont i magen, men ofta när man får skäll är det befogat. Det går upp och ner, och man är inte alltid på topp, men man måste fortsätta kämpa.

För några månader sedan firade Tomas Sandström sin 50-årsdag. Det var ett lugnt firande hemma med fru och barn.

– Det är inte min grej att fira. Jag sa åt min farsa ’jag ska inte ha någon fest. Skulle ni komma ner och planera något har ni en ovän för livet’, säger han med ett stort leende.

Den här gången blev det ingen fest, men annat var det när han för 18 år sedan vann Stanley Cup med Detroit Red Wings. Han berättar att vinsten var en dröm som gick i uppfyllelse. Men segerlyckan fick ett abrupt slut efter att två av lagets spelare samt en av lagets massörer blivit allvarligt skadade i en bil-olycka. Alla överlevde men massören och en spelare är i dag rullstolsburna.

– Det gick från himmel till helvete. Då ser man hur skört livet är. Man hade hellre sluppit att vinna om de hade fått vara normala. Livet betyder mest.

Den professionella ishockeyn har Tomas sedan länge lagt på hyllan. I dag spelar han i stället hockey-bockey med brandkåren.

– Det tycker jag är roligt.

Han berättar att han ofta får inbjudningar till att spela veteranhockey men att det inte är något för honom.

– Ska man spela hockey ska det vara med tacklingar, och det får man inte göra i veteranhockey.

Tomas har varit brandman i fem år. Det började med en förfrågan om att spela innebandy och snart därefter utbildade sig Tomas till brandman och började jobba på deltid. Förra året sökte han en heltidstjänst. Han berättar att han fick träna hårt för att klara alla tester.

– Även om jag inte hade fått jobbet så var det en rolig grej att gå igenom.

Han berättar att han sedan NHL-karriären har fått jobben serverade åt sig, men den här gången behandlades han som alla andra.

Brandmansyrket är han bekant med sedan tidigare. Han har både släkt och vänner som har varit brandmän i Fagersta. Och jobbet passar honom perfekt.

– Det påminner lite om hockey. Man övar och tränar på förmiddagen, sen ska man vara bäst när det gäller.

Tomas har aldrig haft några problem med att lämna rampljuset. Tvärtom tycker han att det är den skönaste delen av att sluta spela hockey.

– Många har problem med det. Man måste tänka på att ha något att göra efter, säger han.

Och Tomas har en hel del att göra. Förutom jobbet som brandman har han även en byggfirma.

– Jag är en av få personer i världen som tycker om när klockan ringer.

Han gör inga planer för framtiden utan tar dagen som den kommer.

– Jag har aldrig planerat i mitt liv. Det är många som har planerat åt mig. Det känns bra att ta det dag för dag.

Klassiskt mål.  Det här var målet som inte ens ”morsan hade kunnat missa”. Det var under ishockey-VM 1987 då Sverige mötte Sovjet som Tomas Sandström gjorde 2-2  81 sekunder före full tid, Sovjet-målvakten Belosjejkin var chanslös. ”Jag stod mitt framför mål, det var andra som gjorde jobbet. I stort sett vem som helst skulle klarat det. Och min mamma kunde ju inte ens stå på ett par skridskor.”
På jobbet. Tomas jobbar som brandman både i Trelleborg och i Skanör.

Mer läsning

Annons