Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ville bli lokförare för att komma ut i världen

Som ung grabb delade han ut Tranås-Posten. ”Jag kommer ihåg att vi strejkade för vi hade för litet betalt”, säger Ingemar Skogö. Löneförhöjningen var snart ett faktum. ”Sedan sprang vi och köpte godis”.

Annons
Fyllda arbetsdagar. Att vara landshövding är inte bara att klippa band. Den här dagen har han varit med i en diskussion om energifrågor och har haft viltförvaltningsdelegationen på lunch på slottet. ”Det är ett oerhört omväxlande jobb”, säger Ingemar Skogö.

Det var starten på hans karriär. I dag är han Västmanlands landshövding med ett förflutet som chef under 30 år. Ingenting han tycker är betungande.

– Man blir en del av det, lär sig leva med kraven. Det är väldigt mycket att ha med människor att göra, att få dem att bli sedda.

Ingemar är chefen som kan konsten att delegera.

– Annars är det ingen anledning att ha medarbetare.

Nu blir han 65 år men pensioneringen får vänta. Han fick en förfrågan om att stanna två år till, men efter samråd med hustru Ingrid enades de om att ett år räckte.

När han går i pension om ett år blir det att flytta från slottet och de stora salarna. Något som varit en upplevelse för barnbarnen. Varje första advent träffas alla i familjen, och på slottet saknas inte svängrum.

– Det blir ju lite Fanny och Alexanderkänsla.

För närvarande har han sju barnbarn.

– Och två till är på gång.

Efter pensioneringen tror Ingemar att de flyttar till Stockholmstrakten, även om han tycker Västerås är en bra stad.

– Det är en fördel med en sådan här stad. Går man ut på stan träffar man alltid folk man kan byta några ord med.

Födelsedagen firar han och hustrun tillsammans med några vänner i Madrid. Ingemar tycker om att åka till olika städer.

– Så där lite förlängd weekend. Gå och strosa, shoppa, se sevärdheter, äta något gott, säger Ingemar, som när han var liten grabb i Tranås ville bli lokförare för att komma ut i världen.

Under studietiden på Lunds universitet träffade han Ingrid. De bodde på samma studenthem och efter ett tag insåg de att ”det här blir nog bra”.

Den 31 mars för 40 år sedan sade de ja till varandra i Sävedalens Missionskyrka.

Familjen hade sommarhus i Tranås men när Ingemars mamma dog för tio år sedan såldes det. Ingrid tyckte att de skulle ha något närmare så att barnen kunde hälsa på oftare.

– Det var nog klokt, säger Ingemar eftertänksamt.

2004 köpte de sommarhus i Oxelösund, ett gammalt hus som var byggt och påbyggt under några årtionden.

– En granne som rodde över viken sade ”riv skiten”.

2005 byggdes det nya huset men Ingemar behöver inte åka dit för att koppla av, det klarar han utmärkt av hemma också.

Något han verkligen uppskattar är samvaron med barnbarnen. Han försöker hänga med i deras dataspel, men där ligger han i lä.

– Man får höra ”men farfar, du är ju fett dålig”.

Går man ut på stan träffar man alltid folk man kan byta några ord med. Ingemar Skogö

Mer läsning

Annons