Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Yngve håller liv i minnet av ryssarna

Skinnskatteberg. Under nästan hela sitt vuxna liv har Yngve Gustavsson gjort efterforskningar om Rysstenen i Krampen och historien kring de ryska krigsfångarna.

Annons
Rysstenens beskyddare. Yngve Gustavsson har tagit hand om stenen sedan han letade rätt på den för 48 år sedan. Han beskriver platsen som en hedersplats för minnen av de ryska krigsfångarna som levde i Krampen under andra världskriget.

Skinnskatteberg. Under nästan hela sitt vuxna liv har Yngve Gustavsson gjort efterforskningar om Rysstenen i Krampen och historien kring de ryska krigsfångarna.

Under andra världskriget levde omkring 600 ryska krigsfångar uppdelade i tre läger kring Skinnskatteberg. Där arbetade de bland annat med att bygga vägar och göra skogsarbete. Krigsfångarna hade blivit tillfångatagna av tyska nazisoldater på olika platser i Östeuropa och skickades sedan till det då tyskockuperade Norge som arbetskraft. Några av dem lyckades fly via fjällvärlden till Sverige och andra kom sjövägen eller från Finland.

Väl i Sverige samlades de i olika läger och fick utföra olika arbeten såsom vägbyggen och skogsarbete för svenska staten. Det beräknas ha befunnit sig omkring 2 000 ryska krigsfångar i landet under den tiden. Det största av Skinnskattebergslägren låg i Krampen och även om området låg på svensk mark var det rysk lag och ordning som gällde på platsen.

Yngve Gustavsson är uppvuxen i Bernshammar och har själv många fina minnen från tiden då ryssarna bodde i trakten.

– Jag var inte så gammal, bara fem-sex år men eftersom de tyckte mycket om barn hade vi väldigt kul med dem. Förmodligen hade många av dem småsyskon hemma i Ryssland som de blev påminda av, berättar Yngve.

– Ett av de roligaste minnena är från en vinter då vi barn åkte kälke nedför en backe och ryssarna band fast tjocka rep i kälkarna för att kunna dra upp oss igen så vi slapp gå. Det var förmodligen både den första och sista liften i Bernshammartrakterna, skrattar Yngve.

Många av männen var mycket glada i att cykla och tog därför cykeln överallt. De trivdes bra, umgicks ofta med lokalbefolkningen och gick gärna ut på dans.

– De var omtyckta och hjälpte ofta till i trakten på sin fritid, berättar Yngve.

Men så kom den mystiska natten mellan den nionde och tionde oktober år 1994 då de plötsligt försvann i tystnad.

– Jag vet att jag frågade mina föräldrar flera gånger om var ryssarna tagit vägen men fick bara svaret: ”de åkte hem”. Jag har tänkt mycket på varför ingen engagerade sig i frågan då, kanske var det rädsla, säger Yngve.

Frågan om vad som egentligen hände kom att förfölja honom under uppväxtåren och när han träffade sin fru Barbro, som bland annat är historiker, började de tillsammans att göra efterforskningar kring krigsfångarnas öde.

– Vi började med att se i olika arkiv och har intervjuat många äldre i trakten som kunde berätta sina historier om ryssarna.

Det visade sig att krigsfångarna transporterats med tåg till Gävle och sedan åkt båt till Åbo i Finland för att sedan fortsätta vidare med tåg mot sitt hemland, det forna Sovjetunionen. Efter det tar alla spår slut.

– I Sovjet väntade hårda straff för männen, de flesta hamnade i arbetsläger eftersom Stalin såg alla som låtit sig tillfångatas av fienden som landsförrädare, berättar Yngve.

Numera finns få bevis kvar i Sverige på att rysslägren existerat, i Krampen finns endast en gammal tvättstuga och en källare kvar förutom lokalbefolkningens egna minnen. Och så Rysstenen.

– Jag visste att det fanns en sten där ryssarna ristat in en text, jag hade hört det från mina föräldrar. Jag tror att någon av dem berättade det för min pappa när de förstod att något var på gång då aktiviteten minskat, säger Yngve.

Han och hans fru bestämde sig för att leta rätt på stenen och körde in vid Krampen och följde den långa grusväg som ryssarna byggt under sin tid i Sverige. Efter en tids sökande fann de stenen där den symboliska hammaren och skäran i en stjärna samt texten CCCP 1944 fanns inristad. De röjde bort all sly och gjorde rent, sedan dess har de varit Rysstenens beskyddare och tagit hand om den i 48 år nu.

Läs mer i måndagens papperstidning eller köp e-tidningen.

Mer läsning

Annons