Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömmen om USA lever för Blücher

Slumpen gjorde honom till amerikansk medborgare och landslagsspelare. Viljan gjorde honom till Uppsalabo och en framtida civilingenjör. Här berättar Jakob Blücher om bandyn i USA, livet som student och sin möjliga framtid på Seco.

Annons
Jakob Blücher hoppas på en comeback i det amerikanska landslaget.

Att representera ett landslag är något väldigt många idrottare drömmer om. Man vill medverka i de stora mästerskapen med flaggan på bröstet. Men det är otroligt få förunnat. Gallringen är i alla idrotter stenhård, i Sverige och i resten av världen, och bara de bästa tar sig hela vägen.

Om man inte heter Jakob Blücher, vill säga. Då kan man ta en genväg till landslaget – via ett annat land.

Jakob har aldrig varit aktuell för det svenska landslaget. Bandyn är i Sverige en stor idrott och konkurrensen om de blågula ställen är mördande.

Men i stället kan han jaga en plats i ett landslag med en landslagsdräkt med blåa, vita och röda inslag. Där bandyn inte är lika utvecklad och där Jakob har en fördel som ”rent” skolad bandyspelare – nämligen USA:s.

I slutet av 1980-talet flyttade hans föräldrar till Detroit när Seco expanderade. Fyra månader senare föddes Jakob. På amerikansk mark. Och blev amerikansk medborgare. Tre år senare flyttade han till Sverige. Men medborgarskapet har han självklart kvar.

Nu, knappt 24 år senare, har han redan representerat USA i två världsmästerskap. Och han är ute efter mer.

– Jag hade velat vara med i år, men de valde att satsa på lokala spelare i stället.

Tar du en plats i laget?– Jag tycker att jag gör det. Sedan vet jag inte vad de tycker. Men spelar man i allsvenskan så tycker jag att man tar en plats. Sedan har jag inte sett dem på två år så det är lätt att säga det.

Är du fortfarande aktuell?– Jag pratade med dem i höstas. Då sa de att de valde att spela med lokala spelare. Men vi får se hur det blir till nästa år. Jag får höra av mig lite tidigare och se vad de tycker då.

Första gången Jakob blev uppmärksammad för sitt dubbla medborgarskap var när han bodde i Linköping och pluggade industriell ekonomi. Då spelade han i IFK Motala BK och hade redan sedan tidigare flera a-lagssäonger bakom sig i Västanfors IF i allsvenskan. Jakob blev uttagen i det amerikanska landslaget och fick åka till Ryssland för att spela VM – två år i rad.

– Det var skitkul. Det är en möjlighet som egentligen bara har dykt upp av en slump. Jag har aldrig varit landslagsaktuell i Sverige på något sätt. Att då ändå få möjligheten att åka iväg och spela är en kul grej att ha gjort när man blir äldre.

Bandyn i USA liknar inte den traditionella bandyn som spelas i Sverige. Den amerikanska bandyn är fortfarande i sin vagga och det är framför allt gamla ishockeyspelare som är med i landslaget. Därför blev det en omställning när Jakob gled ut på isen med sina landslagskamrater.

– För mig som är skolad som en ren bandyspelare var jag tvungen att tänka om. Det var också svårt. När det inte blir som man tänker alla gånger, och det blir andra beslut. Men det är kul, man får se något annorlunda.

Jakob vet själv att han håller en hög nivå när det gäller bandyspelandet. Den gångna säsongen fick han ett annorlunda förtroende från sin tränare i Uppsalaklubben Unik – som forward. Jakob har under hela sin karriär spelat defensiv mittfältare. Men när plikten

kallade ställde han upp.

– Det finns ingen som någonsin har sett mig som en forward i hela mitt bandyliv. Jag var förvånad själv när de ville att jag skulle spela där. Men säger tränaren att man ska spela där gör man sitt bästa. Och det gick bra, framför allt i början.

Målen trillade in för den nyblivne forwarden och när säsongen summerades hade han stått för elva mål. Ett facit som gjorde honom till delad skytteligakung i Unik – förvånande nog.

– Vissa matcher kommer man rätt i varenda situation, andra matcher är man helt off. Jag gjorde 11 mål på 22 matcher. Det är lite för att vara bandyspelare. Men hela laget spred ut sina mål och vi släppte in väldigt lite, säger Jakob och fortsätter:

– Framför allt ser jag det som att jag som forward kan starta anfallen genom det defensiva arbetet och se till att göra det så enkelt som möjligt för dem längre ner i banan. Att göra mål är jäkligt kul. Men att få i gång en bra styrning är något jag tycker är roligare.

Unik var nykomling i allsvenskan till säsongen, men klarade kontraktet med tre matcher kvar att spela. Och visst betyder bandyn mycket för Jakob. När han tog en paus från bandyn för två säsonger sedan började han att underprestera i skolan. Och han vet varför.

– Helt plötsligt hade jag all tid i världen. Jag kunde skjuta på saker och tänkte att jag hann göra det sedan. Men sedan blir det försent.

– Nu (när han spelar igen, reds anm) har jag klarat mig bra ändå. Jag hade räknat med att jag skulle kugga en del kurser, men jag har inte kuggat någon och ändå klarat av att spela. Jag är förvånad själv över hur smidigt det har gått. Men jag får passa på att plugga de dagar jag inte har träningar eller matcher. Det kan också vara bra att ha något att göra. Man blir mer effektiv och sitter inte och slösar bort tiden på samma sätt som man kan känna när man har mycket tid över.

Jakob har knappt två och ett halvt år kvar på sin civilingenjörsutbildning med inriktning på energisystem på Uppsala universitet. När han är klar med det väntar nya utmaningar i livet. Helst vill han hitta ett jobb som passar hans kvalifikationer. Men fram till det har han en livlina. Han har nämligen en fast tjänst på Seco som han just nu är tjänstledig ifrån. Men att återgå dit är han inte så säker på att han vill.

– Jag pluggar ju energisystem. Och Seco är inget energiföretag. Men kommer det upp en tjänst på Seco där jag kan jobba med energi och det jag har pluggat till, så absolut. Men jag vill kunna göra något jag tycker är kul och något jag kan också.

Mer läsning

Annons