Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon sprang ett bergsmarathon i Schweiz

Åsa Bergman ville utmana sig själv. Därför åkte Fagerstabon till Schweiz – och sprang 7,8 mil i alperna. – Det var helt magiskt. Underbara vyer och miljöer som inte går att beskriva med ord, säger hon.

Annons

I den schweiziska alpstaden Davos arrangeras tävlingen Swiss Alpine Marathon K78.

Det är Europas största bergsmarathon, där löparna springer närmare åtta mil.

– Dessutom bestiger man två större toppar, som är nästan 3000 meter över havet, säger Åsa Bergman.

Vilket var precis vad Fagerstabon gjorde för snart två veckor sedan.

Det var dessutom inte första gången hon deltog i tävlingen.

– Förra året var det dock sämre förutsättningar. Det var omkring fyra grader och konstant regn. Den här gången var det perfekt, säger hon.

Något som speglade av sig i hennes prestation.

Med totaltiden 9 timmar och 23 minuter slog hon fjolårets prestation och kom på 19:e plats av 148 kvinnor som tog i mål.

– Så det kändes riktigt bra.

Hur var upplevelsen?

– På så många timmar hinner man beta igenom alla känslor. Man får inte vara för ivrig i början, men när man väl har hittat lunket – då är det bara att tugga på.

Bergman, som sprang tillsammans med sin sambo Senad Suhonjic, berättar att det är när backarna börjar komma som det blir riktigt tufft.

– Då måste man bita i, trots att det inte går att springa. Där får man gå, även elitlöparna, för det är som att möta en vägg.

När man sedan har tagit sig upp till topparna, det är då som det roliga börjar, förklarar hon.

– Har man då kvar musklerna och huvudet går det att trycka på lite grann och då går det fort nedför. När man sedan kommer ner i dalen och hör det där ljudet från stadion, då vet man att man har klarat det.

Hur mår man när man kommer i mål?

– Det är en underbar känsla, för det hinner komma så många känslostormar under alla dessa timmar. Man är ju så tömd på energi – det blir väldigt övermäktigt.

– Jag var både glad och helt förstörd. Man vill dra en filt över huvudet för att sedan gå och lägga sig.

Varför gör man det här?

– För att utmana sig själv, först och främst. Jag hade ju dessutom förra årets tid att försöka slå.

Sedan börjar hon att berätta om upplevelsen som loppet bjuder på – bland dalar och bergstoppar.

– Det var helt magiskt. Underbara vyer och miljöer som inte går att beskriva med ord. Man måste uppleva det själv, säger hon.

Och fortsätter:

– Det kunde komma alpkossor eller bergsgetter gående mitt i loppet och det är en viss stämning bland löparna. Tidshetsen finns inte, utan det handlar snarare om att alla ska klara av loppet.

Mer läsning

Annons