Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Långa pass hjälper dem att klara halvmaran

"Vi flyttat upp träningen en nivå".

Annons
Anna Eriksson och Dileepa Waththanayaka under av många pass.

Nu är det snart upp till bevis för Anna Eriksson och Dileepa Waththanayaka. Den 12 september är det dags för Stockholm halvmarathon.

– Nu har vi flyttat upp träningen en nivå, säger Anna Eriksson.

Sedan början av april har FP-sporten följt Anna Eriksson och Dileepa Waththanayaka i deras träning inför att springa ett halvmaraton. Målmedvetet har de båda följt en plan för att få tillräckligt med löpmil i kroppen. Och nu börjar loppet komma nära. Bara ett par veckor återstår.

– Nu känns det som att vi är redo för att starta. Jag vill springa halvmaran nu, jag vill inte vänta, säger Dileepa Waththanayaka och skrattar.

– Det här ska bli spännande, jag har aldrig sprungit något lopp i Sverige. De senaste tiden har varje vecka innehållit minst ett pass på 15 kilometer. Något pass har varit så långt som 18 kilometer.

Fram till den 12 september ska det bli närmare ett tiotal löppass till.

– Det märks att vi gått upp en nivå. Tagit ett trappsteg till, säger Anna Eriksson.

– Träningen tar längre tid, kanske två timmar i stället för en. Det blir lite mer planering för att hitta tiden att träna på. Och det är förstås jobbigare också.

För Annas del har träningen på senare tid, sedan hon klarat Tjejklassikern i och med att Vansbrosimningen var över, varit helt fokuserad på löpning.

Dileepa vill försöka hålla i gång sin yoga också. Men sommaren som länge var regnig gjorde att många av hans utomhuspass fått ställas in.

– Jag har försökt köra lite hemma, och några pass utomhus har det blivit. Vi har försökt passa på när vädret har varit bra. Men om en vecka kör jag i gång inomhus igen, säger Waththanayaka. Veckorna fram till halvmaran ligger nu fokus på att få till minst ett långt löppass i veckan samtidigt som Anna och Dileepa börjat planeringen inför loppet

– Vi vet att vi kommer att stå i samma startled. Det var inte helt givet eftersom vi springer i olika klasser, men vi är inte seedade då vi inte har några tider från någon tidigare halvmara, säger Eriksson.

– Det är bra att vi kan starta ihop, och tanken är att vi ska försöka hålla ihop under loppet. Men om någon av oss känner att den vill sticka i väg så är det okej.

Ingen av dem har satt upp något tidsmål. Det är många faktorer som kan spela in. Väder och vind exempelvis. Plus förstås hur trångt det blir bland alla löpare. För någon vecka sedan var drygt 14 000 löpare anmälda.

– Målet är att starta lugnt för att kunna springa hela tiden och slippa gå på slutet, säger Waththanayaka.

– Många kanske lockas med i ett tempo som är för högt, och som de inte klarar hela vägen.

Mer läsning

Annons