Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lydiga hundar tävlade i Åvestbo

På lördagen stod Fagersta brukshundsklubb som värd för en av årets rankningstävlingar i lydnad. För eliten var det ett tillfälle att samla poäng för att kvala in till de stora mästerskapen.

Annons
Britt Gustafsson med Wienna, Fagersta, och Ann Landberg med Sisu och Jänta, Avesta, representerade norra länet vid rankningstävlingen i lydnad vid Fagersta brukshundsklubb på lördagen.

I brukshundsklubbens hall sitter fem hundar på rad. För att få full poäng gäller det att sitta blickstilla. Det gör också de flesta. Någon ser sig omkring. Någon sniffar lite i luften. Någon enstaka hund lyfter en aning på en tass. Det ger avdrag. Utanför står mattarna nervöst väntande. Efter två minuter får de komma in. Men inte ens då rör sig hundarna. Först efter tillåtelse är det okej att slappna av.

Då väntar applåder, godis, gos och kramar och poäng från domarna.

I lydnad ingår tio moment fördelade på gruppövningar, olika typer av apportering och så kallad fjärrdirigering där hunden uppmanas på långt håll att följa en bana och göra olika saker på kommandon. 

Britt Gustafsson från Fagersta tävlar med Wienna, som är av rasen beauceron, en fransk brukshund. Halvtid in i tävlingen är hon nöjd. 

–Wienna är min första hund. Vi får hålla på så får vi se vad det slutar, säger Britt Gustafsson. 

För Ann Landberg från Avesta är tävlingen viktig. Hon har tävlat i sm tidigare och siktar på att ta kvala in också i år. Där finns plats för 50 ekipage. En av de max 7 platserna i landslaget lockar också.  

–Jag tävlar med två hundar, Sisu som är en bordercollie och med rottweilern Jänta. De är  lika bra men helt olika. Jag har höga mål för båda, säger Anna Landberg. 

Av de drygt 40-talet ekipage som startar i Åvestbo är majoriteten bordercollie. 

–Alla kan lära sig men vallhundsegenskaperna, snabbheten, uthålligheten och reaktionsförmågan gör att bordercollien är vanlig. Men man vill gärna ha in andra raser men det kan vara lite mer jobb med att få dem att bli så här bra, säger Thomas Lundin, som är ansvarig för landslagstruppen. 

Ann Landbergs rottweiler Jänta sticker ut bland ekipagen.   

–Med rottweilern har det varit tuffare att komma upp i nivå. Det beror nog på att hon är smartare än min bordercollie, tror Ann Landberg. 

Att ta sig upp i lydnadseliten är ett hårt jobb. Ann Landbeg lägger ner cirka två timmar per dag på sina hundar. Till det kommer helgläger och tävlingar. 

Samtliga hundförare som i lördagens tävling är kvinnor. Sporten domineras av kvinnor också internationellt även om killarna är något fler i andra länder än i Sverige.

–Jag vill inte låta fördomsfull men kanske är det så att sporten ligger lite närmare till hands för tjejer än killar. Kanske har killar svårare att hålla sig till den här positiva träningsmodellen och vill peka mer med hela handen, resonerar Thomas Lundin. 

Ingemar Elfström, ordförande i Fagersta bruksundsklubb, ser positivt på utvecklingen inom hundsport. 

–För var det mycket ryckande och slitande i hundarna. Det har blivit mindre och mindre av det, säger han. 

Ann Landberg berömmer sin bordercollie Sisu efter toppoäng i gruppmomentet.

Mer läsning

Annons