Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nurmilehto: Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta

1–0 efter bara en minut. 3–0 efter 20 minuter. Och 4–0 i halvtid. Då var det tack och godnatt för Västanfors borta mot Forsby, och till slut blev det hela 7–1.
– Det är klart att det är ett bottennapp, säger tränare Gunnar Mattson.

Annons
Västanfors föll borta mot Forsby FF med hela 7-1.

Västanfors spelare åkte med höga huvuden – som tabellettor – till matchen borta mot Forsby FF. Men de höga huvuden sjönk djupare och djupare ju längre matchen gick. När slutsignalen gick stod det 7–1 till hemmalaget. Det innebar inte bara en ruskigt tung förlust för VIF-damerna – det innebar också tappad serieledning till Forsby.

– Jag vet inte vad jag ska säga...de var lite kvickare än vi var. Vi fick inte ihop det försvarsmässigt över hela planen, säger Västanfors kapten Lina Nilsson.

Det var exakt där skon klämde. Västanfors agerade passivt i försvaret och släppte igenom Forsby alltför lätt. Och mardrömsstarten som bortalaget fick, där Forsby gjorde 1–0 efter bara drygt en minut, hjälpte inte spelarnas självförtroende vidare mycket. Det blev inte heller lättare när det sedan stod 3–0 efter 20 minuter.

– Det kändes som att vi satt kvar i bilarna. Anfallsmässigt gjorde vi det ganska okej, men försvarsmässigt var det inte bra. Där får spelarna underkänt. Vi kom fel, blev passiva och blev stående i stället för att vara följsamma i vårt spel. Då var det svårt att sätta press, säger Gunnar Mattson.

I halvtidsvilan, när det stod 4–0 till Forsby, pratade Mattson med spelarna om att de ändå hade en chans att sätta några mål och ge Forsby en match. Men den förhoppningen slocknade snabbt när Forsby omgående gjorde 5–0 i den andra halvleken.

– Då var matchen stängd. Det var ändå bra att vi fortsatte köra, vi jämnade ut matchen i andra halvlek och fick även sista målet.

Men 7–1 måste ändå ses som ett rejält bottennapp för er del?– Det är klart att ett är ett bottennapp att förlora med 7–1. Vi får backa bandet och börja om igen och hitta grunder i försvarsspelet. Det är en dag i morgon (läs onsdag) också. Vi lär oss och går vidare och vi får se det som en utmaning att göra det bättre nästa gång, säger Mattson.

Men det var inte alla som hade det lika lätt att hålla masken efter utklassningen. Lotta Nurmilehto, som ändå fick skriva in sig i målprotokollet till slut, var uppgiven efter matchen.

– Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Om du måste välja då?– Då väljer jag nog att skratta. Vi ska inte gräva ner oss. Vi förlorar tillsammans och vinner tillsammans.

Mer läsning

Annons