Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sömskars väg tillbaka efter krisen

En personlig kris, en motivation körd i botten – och framför- allt månader utan att sitta på cykeln. Alexandra Sömskar har en tung tid bakom sig. Men nu jobbar sig Norbergs CK-cyklisten sakta tillbaka. Satsningen ska fortsätta.

Annons
Alexandra Sömskar försöker jobba sig tillbaka efter motivationstappet.

Det var i slutet av juli förra året som Alexandra Sömskar drabbades av en personlig kris i sitt liv. Följden blev att hon totalt tappade motivationen att cykla. Ett dilemma, då hon vanligtvis cyklar i princip varje dag på Hagströmska gymnasiet i Falun.

– Jag bestämde mig för att ta en paus på några veckor för att tänka på något annat och inte känna pressen att behöva träna. Det blev bara för mycket. Det är inte kul om man ska tvinga sig att göra någonting, säger hon.

Men veckorna blev till månader och fortfarande hade Sömskar samma inställning: Glädjen i att cykla fanns inte längre.

– Det var så att jag nästan vägrade att kolla på cykeln. Jag ville inte röra den. Det gick verkligen inte.

Den här verkligheten har nu Sömskar levt i i nästan ett helt år. När någon vän bad henne följa med ut på en runda var svaret ett blankt nej. Hennes träningsupplägg i skolan gjordes om och när hennes klasskamrater hade cykelpass åkte Sömskar längdskidor eller var ute och sprang.

Som tur var fanns hennes tränare som var en klippa när det behövdes.

– I och med att jag har haft så bra kontakt med min tränare har han märkt det under tiden. Han har sett det komma. Han sa att han såg att jag nästan led på träningarna för att jag inte tyckte att det var kul. Att jag bara ville få det gjort. Vi kom fram till gemensamt att jag skulle ta bort cyklingen för att inte tröttna på det helt. Just för att jag inte skulle känna någon press från honom.

– Jag är jättetacksam över att han förstod det. Han sa att det är många idrottare som behöver en paus ibland. Sedan om det är några månader eller ett år skiljer sig.

På hemmaplan i Norberg var Sömskars föräldrar till en början också oförstående till sin dotters motivationstapp. Hon, som alltid har älskat att cykla, ville nu inte ha att göra med sin favoritidrott.

– Jag har alltid idrottat, ända sedan jag började gå. De undrade varför jag inte ville tävla. De förstod inte just då. Men nu har jag inte press alls på mig från dem vilket är jätteskönt.

Sömskar höll sig alltså borta från sadeln. Och samtidigt började hon förstå att hon höll på att komma till en gräns i livet där det handlar om stora prioriteringar. Cyklingen kommer inte i första hand längre.

– Jag har cyklat litegrann, men inte alls mycket. Under den här tiden började jag inse att det, efter studenten, finns så mycket annat jag vill göra. Det är jättesvårt att kombinera jobb och att resa med en elitsatsning. Det är mycket som man får välja bort när man satsar. Förra sommaren fick jag ett jättebra sommarjobb, men kunde inte ta det för att det var så mycket tävlingar på helgerna. Så nu har jag sagt att jag prioriterar jobb. Och när jag känner sug för att cykla börjar jag cykla.

När tävlingssäsongen nu drar i gång är det osäkert om Sömskar över huvud taget kommer att ställa upp på någon tävling. Hon säger att hon hoppas det, men kan inte garantera något. Fortfarande tar det emot att cykla. Om hon ska göra det ska det vara på hennes egna villkor. Mycket handlar om att hon inte vill känna pressen från någon utomstående.

– Jag har haft ganska mycket problem med att hantera stress. Jag har haft migrän och magkatarr på grund av skolan också. Så jag är inte så bra på att hantera det, säger Sömskar och kommenterar en framtida comeback:

– Det finns inget jag kan göra för att hitta tillbaka. Jag tänker inte tvinga mig upp på cykeln, det går inte. Då kommer jag nog aldrig att hitta tillbaka och tycka det är kul. Jag tar det som det kommer.

Sakta men säkert har dock Sömskar börjat cykla lite mer. De senaste månaderna har hon varit ute ett fåtal gånger, och hon räknar med att det blir flera pass när nu vintern inte längre är ett hinder. För det var den verkligen. Att ta sig ut när det är kallt och blåsigt är inget som Sömskar föredrar. Men nu blir det skillnad när värmen börjar komma.

– Det blir lättare när det är vår. När man inte behöver sätta på sig massa plagg och köra med vintercykeln som väger fem gånger mer än landsvägscykeln.

I sommar skriver också Sömskar ett nytt kapitel i sitt liv. Hon tar studenten och släpps ut från tryggheten som hon har haft under tre år i Falun. Med största sannolikhet flyttar hon då hem till sina föräldrar i Norberg. Om elitsatsningen då ska fortsätta är hon tvungen att hitta sitt eget träningsupplägg utan hjälp av tränare i skolan.

Så tror du att du kommer att fortsätta elitsatsa efter studenten?– Ja, det tror jag nog. Kanske inte lika seriöst som tidigare, men jag kommer absolut att köra tävlingar. Så länge jag inte stressar mig tillbaka kommer jag alltid att cykla. Jag är inte så orolig över att inte komma tillbaka. Det skulle inte ta så jättelång tid om jag väl bestämde mig för att verkligen köra.

Att ta sig ut och cykla med sina elitsatsande vänner går inte för sig för Sömskar. Då känner hon genast att hon kommer efter, och återigen sätter tankarna om press i gång för henne. Det är något hon på alla sätt vill undvika. Därför ser hon nu fram emot att under påsken få komma hem till Norberg och göra allt på sina egna villkor. Hon har planerat att ta sig ut och cykla – men då ska hon bara ”chillcykla”, som hon kallar det.

– Jag får se hur många pass det blir. Jag kanske inte kan börja med intervallpass, jag vill bara vara ute och chillcykla. Om jag skulle vara med på en träning här i Falun skulle de andra säga åt mig att skynda mig. Men när jag kommer hem kan jag köra med mamma eller Johanna (lillasystern). De sticker ju inte ifrån mig, haha.

Mer läsning

Annons