Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Widar summerar karriären

Hon har gjort flest landskamper genom tiderna på damsidan, vunnit tre SM-guld och fyra VM-guld. Här berättar Karolina Widar om hela karriären.

Annons
Karolina Widar vann fyra VM-guld under sin karriär.

Tolv år gammal såg Karolina Widar Norberg för första gången. Hennes pappa Per hade fått jobb på Handelsbanken och flytten från hemstaden Kristinehamn var oundviklig. Nu var Karolina tvungen att hitta nya vänner i en ny skola.

Redan i Kristinehamn hade Karolina börjat spela fotboll och bordtennis. Det fortsatte hon även med i Norberg och fick på så sätt snabbt en ny umgängeskrets. Två år gick och Karolina dominerade både inom fotbollen och bordtennisen. Då började några av hennes vänner tjata på henne att hon skulle spela innebandy också.

Det är där sagan börjar.

– När jag väl började spela i Skogsgymnastiken gick det ganska fort. Jag var sedan tidigare snabb och kvick, och det som passade mig bra var att man hade mer boll i innebandyn än i fotbollen, säger Karolina.

Med sitt otroliga bollsinne tog hon sig omgående upp till Skogsgymnastikens a-lag som spelade i division 2. Men kort därefter värvades hon över till Per-Ols – som spelade i elitserien.

– Det var ett stort steg, jag var livrädd i början. Det var lite speciellt att gå från Skogsgymnastiken, plötsligt spelade jag med många äldre spelare i Per-Ols.

Men trots att Karolina var ny i laget kom hon in bra och presterade på toppnivå. Så till den milda grad att Rönnby fick upp ögonen för henne.

– Jag hade redan spelat med några Rönnbytjejer i länslaget, bland annat tvillingarna Sanna och Riina Touminen. Sedan ringde Rönnby och frågade om jag ville börja spela med dem. Det blev ett naturligt steg att gå.

När Karolina lämnade Per-Ols för Rönnby var hon bara 17 år. Hon hade ett år kvar till studenten på Brinellskolan och fick därför pendla till Västerås den första säsongen. Men det är inget som hon ser som något negativt.

– Direkt efter skolan åkte jag iväg och kom hem sent på kvällarna. Jag fick plugga de dagar jag inte åkte dit. Men jag var väldigt effektiv då, jag har alltid varit noga med att sköta skolan. Man blir ruskigt effektiv när man har ett späckat schema, det har jag haft nytta av i arbetslivet senare.

Men efter studenten var det fullt fokus på Rönnby. Karolina är född 1980, och hennes generation var en av de bästa i Västmanland under den tiden. Därför var pressen stor på dem att ta över taktpinnen i Rönnby när de nu spelade i a-laget.

– Första året kom vi trea totalt. Vi förlorade mot Falun i semifinalen. Då hade vi ett bra lag. Men sedan var det perioder då vi åkte ut i kvartsfinal och inte levde upp till förväntningarna. Vi vann serien, men åkte ut i slutspelet. Det var en ganska lång period då vi varje år bara kom till kvartsfinal i SM.

Karolina var hela tiden den lysande stjärnan i Rönnby och andra klubbar försökte locka över henne. Deras argument var entydigt: Kom hit så har du en större chans att vinna SM-guld.

Men i stället valde Karolina att göra en säsong i Schweiz. Hemlängtan gjorde dock att det bara blev just en säsong där. Sedan återvände hon till sitt Rönnby. Och då kom nytändningen.

– Det tog fart när vi tog oss till final (2006). Då kände vi att det var möjligt att gå så långt igen.

Finalen 2006 förlorades, därför var revanschlustan till nästa säsong stor. Och då kom det också. Det efterlängtade SM-guldet som Karolina väntat på så länge.

– Det var verkligen jättehäftigt att vinna första guldet. Det var så stort av Rönnby som förening också. Det är en familjär förening och det var väldigt speciellt att vinna med dem. Det var så skönt att vinna med ett lag man spelat så otroligt länge med.

Karolina hann ta två till SM-guld under sin karriär. Det andra guldet kom 2010 och det senaste nu i våras.

Tre SM-guld kan få idrottare stoltsera med. Men att ranka vilket guld som betytt mest är svårare.

– SM-gulden är speciella på sitt sätt eftersom jag vann dem med Rönnby. Då har man som lag kämpat så länge för att nå dit, det är verkligen stentufft att ta sig till final varje år. Det är en väldigt stor prestation som ligger bakom gulden. Så jag kan omöjligt säga vilket SM-guld som betyder mest, säger Karolina och tillägger:

– Med VM-gulden är det lite annorlunda. Det känns som att guldet vi tog på hemmaplan i Västerås betyder mest. Dels att det var i Sverige, men också att det spelades i Västerås. Vi hade en egen klack, och det var även mitt bästa VM.

Ja, Karolina Widar har ju inte bara presterat på klubblagsnivå. Under sin innebandykarriär har hon även hunnit med att vinna fyra VM-guld med Sverige. 2003, 2007, 2009 och 2011 har hon fått lyfta guldbucklan.

Under superåret 2007, när hon både vann SM-guld och VM-guld, fick hon toppa säsongen med att bli utnämnd till världens bästa innebandyspelare på damsidan av tidningen Innebandymagazinet. Det priset fick hon även efter VM-guldet 2009, och dessutom blev hon uttagen i All Star Team i VM.

– Jag gjorde debut i landslaget 2000. Efter det har jag spelat alla landskamper utom en som jag tackade nej till.

108 matcher i den gula landslagströjan blev det – flest genom tiderna på damsidan. På de matcherna hann Karolina göra hela 126 poäng.

– Det är inte sådant man tänker på när man spelar. Men nu efteråt...oj! Jag har varit lagkapten och drivit Sverige fram till VM-guld. Nu när jag har slutat kommer det upp mer och mer minnen. Det är stort att ha fått vara med i så många VM. Det uppskattar jag väldigt mycket.

Mer: Läs hela reportaget i morgondagens FP. Där berättar Karolina Widar vad som väntar härnäst i livet. Hon kommer garanterat att finnas i innebandyhallen även i höst...

Mer läsning

Annons