Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Kulturen behöver större regioner för att komma närmare medborgarna

Västmanlandsmusikens direktör Dag Celsing tar ställning för storregioner som det regionala kulturlivets räddare.

Annons

Enligt indelningskommitténs förslag ska sex av dagens landsting / regioner i Mellansverige gå samman och bilda Svealandsregionen, kanske redan 2019. Det övergripande syftet är att säkerställa god samhällsservice för medborgarna. Stora förändringar väntar när sjukvård, transport och andra viktiga samhällsfunktioner skall samordnas i ett större område.

Även inom kulturen kommer landskapet att förändras, både för medborgarna och för alla de organisationer som har ett s.k. regionalt uppdrag. Det gäller fr.a. länsmuseer, länsteatrar, länsmusikorganisationer och orkestrar, men också andra kulturområden som dans, film, arkiv och hemslöjd.

Utan att ta ställning till indelningskommitténs förslag i detalj vill jag säga att en utveckling av detta slag inom kulturområdet är oundviklig. Oavsett när större regioner blir verklighet måste kulturinstitutionerna samarbeta mer över dagens gränser. Det centrala problemet är att dagens personalstruktur är oerhört kostsam. Lönekostnaderna ökar snabbare än bidragen. Inom scenkonsten gör vi allt vi kan för att öka intäkterna, men likafullt klarar vi inte av att möta ökningen av personalkostnader. Vi ökar marknadsföringen och vi höjer biljettpriserna. Vi arbetar kreativt med sponsring, som ändå bara utgör mindre än 2 % av de totala intäkterna.

Dag Celsing, direktör för Västmanlandsmusiken.

Vi behöver alltså arbeta på ett annat sätt för att leverera mer kultur till medborgarna till lägre kostnad. Hur kan det vara möjligt? Mitt svar är tätare samarbete över dagens landstings- och regiongränser samt ett långtgående förändringsarbete. Förändringar syftar ytterst till förbättringar för medborgarna. Det kan vi uppnå om vi hanterar förändringsprocesserna klokt och tar tillvara möjligheterna till dialog med medborgarna.

En nackdel med dagens struktur är att tillgången till professionell scenkonst är mycket ojämnt fördelad, både inom och mellan de län som föreslås ingå i Svealandsregionen. Inom musiken beror det på att länsmusikorganisationernas uppdrag efter hand blivit alltmer skiftande. När länsmusikreformen genomfördes 1988 (och den gamla regionmusiken omvandlades till 21 länsmusikstiftelser) var avsikten att tillhandahålla ett professionellt musikutbud av hög kvalitet och genremässig bredd för alla invånare. (Naturligtvis med vissa variationer beroende på geografiska förhållanden.) Efter hand har dessa organisationer kommit att utvecklas i olika riktning vilket gör att vi idag har stor spridning vad gäller både uppdrag och organisationsform.

En översikt över hur musiken idag är organiserad i den tänkta Svealandsregionen ger följande vid handen.

Västmanlandsmusiken har ett blandat uppdrag med både länsmusik, orkester och konserthus. Länsmusiken ska uppfylla följande kriterier: närvaro i alla kommuner i länet, genremässig spridning (kammarmusik, jazz, folk- och världsmusik, blues, elektroniskt, nutida, produktioner för barn- och unga o.s.v.), professionella frilansmusiker, hög konstnärlig kvalitet och samarbete med lokala arrangörer. Därtill ska vi samarbeta med och stödja kulturskolor och festivaler och möta olika behov i samhället.

Orkesterverksamheten utför vi med tillsvidareanställda musiker i Västerås Sinfonietta. Musikerna är anställda på 50 %. Västerås Konserthus fyller vi med Sinfoniettan och Länsmusiken. Därtill hyr vi ut lokaler till lokala musikarrangörer och till kommersiella produktionsbolag

Dag Celsing.

Helheten av uppdragets tre delar har visat sig vara mycket förmånlig för publiken, både i Västerås och övriga kommuner i länet. Men balansen är känslig.

I vårt västra grannlän prioriterar Länsmusiken i Örebro AB arbetet med den lokala orkestern, Svenska Kammarorkestern. Den allra största delen av resurserna går till orkesterns verksamhet i centralorten Örebro. I Dalarna finns Musik i Dalarna med orkestern Dalasinfoniettan, som på motsvarande sätt utgör den dominerande verksamheten i sitt län, även om här också finns en stor barn- och ungdomsverksamhet. I Dalarna finns dessutom Folkmusikens Hus med ett regional musikuppdrag.

I Gävleborgs län finns en regional musikverksamhet i Region Gävleborg medan Gävle Symfoniorkester och Konserthus är en del av Gävle kommuns förvaltning. I Uppsala finns Stiftelsen Musik i Uppland som har tre fasta ensembler och en kammarorkester som till stor del består av frilansmusiker. Scenkonst Sörmland slutligen arbetar med både teater och musik och prioriterar barn och unga.Uppgiften är alltså att med utgångspunkt i dagens organisationer och uppdrag bygga något nytt som ger medborgarna mer musik för pengarna. En ny struktur där vi utvecklar det bästa av det vi har idag så att invånarna i hela regionen får rimligt nära till utbud av hög professionell kvalitet och med god spridning mellan olika musikformer. Detta är fullt möjligt eftersom vi i stor utsträckning kompletterar varandra!

Det säger sig självt att vi inte kan börja diskussionen genom att bestämma att allt vi har idag måste vara kvar. Om vi låter lokala särintressen sätta dagordningen kommer vi ingenstans. I stället måste vi byta vi-begrepp och se oss som delar av ett större, gemensamt vi. En annan förutsättning är att vi utgår från medborgarperspektivet. Vi som arbetar professionellt med kultur har ett stort ansvar. Vi finns inte till för vår egen skull. Vårt uppdrag utgår från medborgarna.

Dag Celsing, Direktör för Västmanlandsmusiken

Mer läsning

Annons