Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anhöriga sågar vården

Anmäler den vård deras cancersjuka far fick innan han avled.

Annons
Veronica Stråhle och Jessica Söderström är missnöjda med vården som pappan Lars-Erik fick på Avesta lasarett.

Systrarna Veronica Stråhle, Jessica Söderström från Söderbärke och Fagersta anmäler flera fel i vården på avdelning 3 på Avesta lasarett i december förra året. Felen gäller vården av deras far Lars-Erik Söderström.

Pappan avled för ett par veckor sedan i en spridd cancer i ryggmärgen.

– Vi får inte tillbaka pappa, men så illa som det var på den här avdelningen får det bara inte vara, säger Jessica.

Det var klockan 04.20 natten mellan den 12 och 13 december som fadern, 59 år, ringde Veronica.

– Nu orkar jag inte längre, ta mig till sjukhus, sa han.

Veronica visste att hennes far hade svårt att äta och behålla maten efter en cellgiftsbehandling.

En behandling som skulle förebygga spridning av en botad lungcancer som hade upptäckts förra våren.

Veronica körde pappan till Avesta lasarett där han blev inlagd på medicinkliniken.

– Pappa ropade att jag inte kan kissa, jag kan inte kissa.

Och två liter urin tömdes ut via kateter.

Vid besök den 17 och 20 december upptäckte systrarna att pappan var mycket sämre och att han yrade.

Hallucinationerna berodde på att starka lugnande läkemedel hade satts in, även Haldol, ett läkemedel mot schizofreni.

Pappan hade stört de andra patienterna i salen på nätterna. Det visade sig att läkemedlen hade getts i allt högre doser när pappan blev alltmer orolig.

Pappan reagerade tvärtom på lugnande medel.

– Han blev speedad av alla droger, säger Jessica.

Systrarna sa ifrån och fick bort tabletterna. En insomningstablett och placering i eget rum fick honom lugn.

Pappans hygien sköttes inte. Han luktade svett och fick svamp i munnen. Det visade sig att han inte hade duschats på 1,5 vecka.

– Han fick ligga med hopknölad nattskjorta på ryggen. De brydde sig inte om att tvätta eller borsta tänderna på honom, säger Veronica.

När de klagade på det fick de svaret att han skulle klara det på egen hand.

Pappan hade snabbt blivit förlamad och förlorat känseln från midjan och nedåt.

– Personalen hade noll koll på att pappa var förlamad, säger Jessica.

En skallröntgen gjordes men den visade ingenting. Läkaren på kliniken var rådvill. Vänta och se, var budet.

– Ska vården verkligen stå stilla under julen? Är det modern sjukvård? frågar Jessica.

Till slut, den 30 december, fick pappan remissen till Falu lasarett.

– Vilken skillnad det var. Vården var underbar där.

Pappan vändes var tredje timme i sin säng. Antibiotika sattes in förebyggande då han var så svag.

När rätt prover togs i ryggmärgen (LP) visade de på cancer i ryggmärgsvätskan.

– Pappa hade inte levt längre om han hade kommit tidigare till Falun, men med all medicinering förlorade vi kontakten med honom i förtid. Vi hade så mycket att prata om, säger Veronica Stråhle.

Verksamhetschef Marie-Louise Albertsson, Avesta lasarett, skriver i ett mejl att utredning pågår och att hon därför inte kan kommentera ärendet.

Mer läsning

Annons