Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Långt till vardag efter branden

Christer Eriksson och hans familj var en många som tvingades lämna sitt hem för skogsbranden. Nu är familjen tillbaka i Sörby igen. "På något sätt känns det tryggt. Men samtidigt är man ändå spänd hela tiden", säger Christer Eriksson.

Annons
Christer Eriksson och hans familj har fått återvända till hemmet i Sörby, ett tar par kilometer från Ängelsberg. Det kommer att dröja länge innan livet blir som det tidigare var för alla som drabbats av den stora branden.

I måndags eftermiddag nådde den våldsamma skogsbranden Sörby, ett par kilometer söder om Ängelsbergs stationssamhälle.

– Jag hade åkt in till Fagersta på eftermiddagen, men innan jag åkte tog jag en bild på himlen som var alldeles grå av all rök, säger Eriksson.

Då var det inte tal om att branden skulle kunna sprida sig så långt norrut som till området runt Västervåla kyrka. Men när Christers sambo Caroline Nonnen skickade en bild, tagen på samma plats som den Christer tagit ett par timmar tidigare, men med den skillnaden att himlen nu var helt svart förstod Christer att det kunde var något riktigt allvarligt på gång.

– Jag stack hem direkt, och vi slog larm, säger han.

Då var kanske elden 500 meter bort, det brann med öppna, höga lågor långt ovanför trädtopparna.

Familjen lämnade sitt hus, fick bo hos en kompis i Västanfors som sammanlagt tog emot nio vuxna, åtta barn, 18 katter och en hund.

– Vi har fått mycket hjälp under de här dagarna. Och när vi skulle lämna Sörby så hjälptes alla grannar åt. Det fanns en väldig gemenskap, så det finns hopp om mänskligheten, och på sikt kan det kanske trots allt komma något positivt ut ur det här, säger Eriksson.

Tillbaka i Sörby på fredagen kunde familjen konstatera att huset stod kvar, visserligen rök och vattenskadat. Men inte mer än så.

– Vattenskadan kommer av att vi var utan ström mellan måndag och fredag. Frysarna har tinat, säger Eriksson.

Nu väntar en delvis ny vardag. Branden är långt ifrån släckt. Rök syns inte alls långt från bostaden. Det brinner bland annat i området som kallas för Helveteskullen.

– Det är ganska svår terräng där, kuperat och så, säger Eriksson.

Under lång tid framåt kommer branden att prägla livet i området.

– Men det är märkligt hur man anpassar sig. De första bilar jag såg utanför huset i morse var brandbilar och militärfordon. Och det var liksom inget märkvärdigt med det, säger Eriksson.

– Samtidigt är det skönt att skogen närmast husen har klarat sig. Jag slipper se ett månlandskap det första jag gör, när jag drar upp gardinen på morgonen.

Ett flygplan hörs ovanför oss där vi står och pratar en bit från världsarvet. Eriksson tittar upp:

– Där flyger kustbevakningen för att övervaka brandområdet. Det är inget man direkt reagerar på längre.

Branden och det snabba förloppet i måndags väcker förstås mängder av frågor. Hade området runt Ängelsberg kunnat fått en varning tidigare? Kanske redan när Gammelby började evakueras? Eller var den snabba spridningen omöjlig att förutse?

– Det kunde ju gått mycket, mycket värre för oss. Vi lever och huset står kvar. Och många har gjort ett oerhört bra jobb, säger han.

– Men det finns säkert massor som går att förbättra. Har alla inblandade tillräckligt snabbt insett hur illa det var?

– Hur blir det nu med allt efterarbete? Nu vill det till att kommunen och olika myndigheter verkligen är lyhörda och lyssnar på oss bor i området. Jag tror inte att någon som inte har varit med här kan föreställa sig hur det var. Sedan är det väldigt viktigt att vi får information om vad som händer.

Släckningsarbetet har gått in i en ny fas. Mer av arbetet görs från marken. Ett tidskrävande arbete för att helt få stopp på elden.

– För oss är det väldigt kluvet, på något sätt känns det tryggt, men ändå så är man spänd hela tiden, säger Christer Eriksson.

Mer läsning

Annons