Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missnöjd med kommunens bud

Sedan 60-talet har 20 kvadratmeter av Ulf Engboms familjehems tomt varit allmän väg. Nu vill han att den delen av vägen köps loss med ränta för alla år den varit inom tomtgränsen.

Annons
Enligt gällande detaljplan går tomtgränsen där Ulf Engbom står. Men som syns på bilden sträcker sig vägen en meter in och ska ha varit så sedan 1960-talet. Nu vill Ulf Engbom att kommunen betalar. Med ränta.

Ulf Engboms far köpte huset på 50-talet efter att ha sålt sitt gamla hus till gruvförvaltningen.

Ulf Engbom har överlåtit fastigheten till sin dotter men bor än så länge kvar i huset. För honom är det viktigt att markfrågan åtgärdas.

– Det var bland det sista han sa: ”kom ihåg att de inte har betalat för vägen”. Det här är mina sista år, jag vill att det ska bli klart.

Efter att ha jagat olika tjänstemän har han och dottern fått ett bud från Norra Västmanlands kommunalteknikförbund, NVK.

Genom att ta det senaste markvärdespriset för området och dela det med antalet kvadratmeter tomten täcker har V-Dala miljö- och byggnadsförvaltning räknat ut ett kvadratmeterpris.

Det multiplicerat med 20 blir 2 200 kronor i ersättning för att fastighetsreglera vägen så att kommunen äger marken. Men Ulf och hans dotter tycker inte att det är rimligt med tanke på tidsaspekten.

Vad tycker du vore rimligt?

– Lägg till en nolla. 2 200 kronor är bra men det ska vara ränta på 50 år.

Att få kompensation för att det allmänna haft en väg eller anläggning på ens tomt under lång tid är inte skrivet i lagen, enligt fastighetsvärderare Staffan Bäckman.

– Formen för att genomföra det här är fastslagen. Man gör en fastighetsreglering av den här marken. Värdet sätts vid dagen för ersättningsbeslutet. På det sättet är mitt svar nej, man kan inte få kompensation. Sedan kan man avtala om saker men rent lagstiftningsmässigt är det dagen för ersättningsbeslut som är värdet i punkt för fastighetslagen, säger han.

Exakt vad som har gjort att verkligheten inte stämt överens med fastighetsgränsen är svårt att veta. I stadsplanen från 1959 var Rosenstigen förlängd upp över nuvarande Hammarstigen fram till Stålgatan, och även i ett förslag för kvarteret Masugnen från 1962.

– Tanken var en gång i tiden att göra det till genomfartsled till Salavägen. De upprättade ett avtal med pappa om att köpa marken men man ändrade sig och ändrade inte detaljplanen. Pappa fick inte betalt men under den tiden hann man börja bredda vägen, säger Ulf Engbom.

Hans fars avtal ska ha försvunnit under åren som gått.

– Det var inte ovanligt längre tillbaka, när man gjorde detaljplaner tog man stora områden och stora grepp när man gjorde förändringar. I de allra flesta fall så genomförde man det. Men det som är fallet här är att det är planlagt för en bred gata men det ligger innanför den privatägda marken, säger Peter Granqvist, planingenjör och fortsätter:

– Problemet på den här platsen är verkligheten och den ligger kvar sedan innan man gjorde den nuvarande stadsplanen. Hur det redan då kom sig att gatan ligger på privat mark vet inte jag.

Mer läsning

Annons