Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny avhandling visar – vargfrågan splittrar stad och landsbygd

I takt med att den svenska vargstammen har vuxit och fler har kommit i kontakt med varg, har också motståndet mot varg ökat. Vargpolitiken har även skärpt motsättningen mellan stad och landsbygd, visar en ny doktorsavhandling i ämnet.

Annons

Det är doktoranden Max Eriksson, uppvuxen i Virsbo, som dragit slutsatserna i en doktorsavhandling som kan kommer att lägga fram och försvara på sin disputation på Umeå Universitet den 20 januari.

Varg.

– Eftersom det är på landsbygden vargarna finns och påverkar människors vardag är det troligt att skillnaden i attityd mellan stad och land kommer att öka ytterligare vartefter som fler kommer i kontakt med varg, säger Max Eriksson, i ett pressmeddelande.

Det är i år 50 år sedan vargen fridlystes i Sverige. När det skedde var vargen i praktiken närmast utrotad och vargfrågan tämligen okontroversiell. Sedan dess har den svenska stammen återhämtat sig och uppskattas nu bestå av i storleksordningen 250–450 djur.

I Västmanland beskriver länsstyrelsen på sin hemsida sex revir (inventeringssäsongen 2014–2015): Aspafallet, Färnareviret, Kölstareviret, Gåsmyrenreviret, Kärrgången och Hedbynreviret.

Vargrevir i Västmanland 2015 (Karta: Länsstyrelsen).

Doktorsavhandlingen bygger på tre omfattande attitydundersökningar från 2004, 2009 och 2014, där omkring 23 000 personer har svarat på olika frågor kring vargar.

Avhandlingen visar att en klar majoritet bland allmänheten fortfarande är positiv till varg, men att andelen som vill ha en mer restriktiv vargpolitik har ökat från cirka 30 till 35 procent under den undersökta tioårsperioden.

Den största ökningen av vargmotståndet har skett på landsbygden, där över 40 procent nu vill se färre vargar. I städerna har andelen som vill se en minskad vargstam däremot legat relativt konstant kring 20 procent.

– Delvis har vargmotstånd blivit ett sätt att göra motstånd mot vad som uppleves som storstädernas politiska makt. Vargens återkomst ses som ett politiskt projekt som tvingats på landsbygden av stadsbor som inte själva påverkas av vargen, säger Max Eriksson.

Det ökande vargmotståndet på landsbygden hänger också samman med att fler där har fått egen erfarenhet av varg och att många upplever att vargen begränsar deras möjligheter till friluftsliv. Men vargfrågan har också blivit något av en symbolfråga, där individer får utlopp för ett generellt missnöje och en känsla av politisk maktlöshet.

Max Eriksson från Virsbo, numera forskare i Umeå.

Mer läsning

Annons