Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringen hade för bråttom om storregioner

Större regioner stoppade igen

Annons

Bestående inflytande.  Län skapade av Axel Oxenstierna på 1600-talet ser ut att bestå ett tag till.

Så blev det åter stopp för planerna på att bilda nya regioner. De flesta av Axel Oxenstiernas län från 1600-talet ser ut att bli kvar.

Det finns goda skäl för att ändra indelningen från 1600-talet. Arbetsmarknad, kollektivtrafik, sjukvård och vad som ger ekonomisk utveckling har onekligen ändrats sedan dess.

Det har också bildats några större regioner. Region Skåne, liksom Västra Götaland var sammanslagningar där den tidigare länsgeografin inte stämde. Dagens Stockholms län/landsting är en sammanslagning av Stockholms stad och dåvarande Stockholms län.

För några år sedan fanns också förslag om större regioner. Men de skulle då växa fram underifrån utan att staten lade sig i.

Här fanns förslag om en region med Västmanland, Sörmland och Örebro. Men den sprack för att Sörmland sa nej, men många västmanländska politiker ville hellre ha med Uppsala än Örebro.

Nu försökte regeringen i stället peka med hela handen för att få fram beslut där ingen lämnades utanför. Varför gick det inte?

Främst för att regeringen hade för bråttom och för att de föreslagna kartorna stämde för dåligt med verkligheten. Men också för att det fanns olika åsikter om hur mycket makt de nya regionernas skulle få.

Utredarna var en socialdemokrat och en centerpartist. De utgick från den specialiserade sjukvårdens behov och från att regionerna så långt möjligt skulle ha jämförbara befolkningar.

Då blev det geografiskt stora områden. Region Norrland skulle bestå av halva Sveriges yta. Region Svealand bestå av 64 kommuner från i dag sex landsting.

Inte konstigt att kritikerna tyckte att det blev väl stort och att de föreslagna regionerna saknade naturlig samhörighet. Det skulle även bli betydligt färre folkvalda landstings/regionpolitiker, avståndet mellan väljare och valda riskerade att öka.

Det fanns bättre skäl för storregioner än just den specialiserade sjukvården, där en hel del menar att den ändå kan komma att tas över av staten. Dessutom skulle regionbildandet gå snabbt. Region Svealand skulle införas 2019.

Så i nästa val skulle vi från Orsa till Oxelösund välja regionledamöter. Det verkade brådstörtat, och lär ha gjort det svårare att få igenom förslagen.

Det ena partiet efter det andra drog öronen åt sig. Socialdemokraterna hoppades på Centern, som varit representerat i utredningen. Mellan de partierna fanns dock olika syn på hur mycket makt regionerna skulle ha.

Centern ville ge regionerna mer makt över sådant som arbetsmarknadspolitiken, strandskyddet och att låta regionerna behålla skatteinkomster från vattenkraften (populärt norröver). Regeringen ville inte sträcka sig längre än till en utredning, och då sade även Centerpartiet nej.

Genom att ha bråttom kan regeringen ha stoppat nya regioner för överskådlig framtid. Det vore synd. I stället borde landstingen/regionerna åter fundera på och vara beredda att driva mer praktiska och mindre grandiosa sammanslagningar.

Staten ska nu se över sin egen organisation, som länsstyrelser och andra myndigheter. Det kan behövas.

Dagens myndigheter och statliga verksamheter, som polis eller Almi, har ofta olika regionala organisationer. Så visst kan staten börja med att se om sitt eget hus.

Mer läsning

Annons