Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samhället byggdes kring industrierna

Skinnskatteberg har under hundratals år varit en viktig del av den svenska industrin, oavsett om det handlar om järn, trä eller fläktsystem.

Annons
Assi. Boardfabriken i Skinnskatteberg.

Historien sträcker sig långt tillbaka i Skinnskattebergstrakten, faktum är att det snarlika ortsnamnet Skinnseckiaberg fanns redan under mitten av 1300-talet och ska betyda Skinnsäckeberg.

Anledningen till att människor sökte sig till trakten är den stora tillgången som fanns på både järnmalm och skog. I Riddarhyttan, vid Röda jorden, bedrevs järnframställning redan 400 år f Kr.

Läs mer: När Norbergs välfärd var en angelägenhet för hela riket

De stora naturrikedomarna ledde till att flertalet hyttor och hamrar byggdes, och så småningom också bruk för vidareförädling av järnet. Skinnskattebergs bruk var ett av de senare i ordningen och byggdes upp av Fredrik Gyllenborg år 1698.

Bygget av Skinnskattebergs herrgård påbörjades 1775 av dåvarande brukspatron Wilhelm Hising. Bygget kom att ta hela 20 år och Hising fick tyvärr aldrig se sin herrgård i färdigt skick då han avled fem år innan byggnaden stod klar.

Under slutet av 1800-talet gick verksamheten allt sämre för bruket. År 1909 lades till sist all verksamhet ned, och en flera hundra år lång järnindustrihistoria gick i graven.

Ur askan från järnindustrin reste sig en annan industri inom trä- och såg, något som redan till viss del funnits parallellt med bruket för att producera till den egna verksamheten. Men efter att bruket lades ner kom en tid då efterfrågan på produkter från det nya sågverket och kolfabriken fullkomligt exploderade.

Detta ledde till en viktig period i Skinnskattebergs historia.

– Det här gjorde att bönderna runt Skinnskatteberg kunde tjäna extra pengar på att kola milor och leverera kolen till hyttor och smedjor i trakten. I dag kan man se många kolbottnar efter milor i skogarna, säger Johnny Strömberg som är ordförande i Skinnskattebergs hembygdsförening.

– 1942 startade nya kolugnen. Den hade sex stycken 72 kubikmeter stora retortrar som fylldes med ved. Det gick betydligt snabbare än i milorna. Det var den största arbetsplatsen på den tiden och man genererade mycket kol, främst till järnindustrin, berättar Svenerik Andersson som växte upp under den tiden.

Läs mer: Hammaren som anlade Fagersta

Svenerik Andersson beskriver det som en spännande tid för alla barn i området som hittade på en hel del rackartyg.

– Alla tak på fabriken skulle naturligtvis bestigas, vi barn hade jättekul men det var ju livsfarligt. Sen så blev ju allt roligare när man blev upptäckt och jagad av bolagets brandvakter, skrattar han.

Kolproduktionen ledde till att det blev en hel del biprodukter kvar, framförallt tjära och metanol som kunde säljas vidare till Göteborg där Svenska fiskeflottan körde sina båtar på bränslet.

När efterfrågan på kol minskade ledde det till att kolfabriken till sist lades ner i början av 50-talet.

Ingen invånare i Skinnskatteberg behövde dock oroa sig för att gå arbetslös då Wallboardfabriken, som i folkmun kallas boarden, öppnade 1950.

– Alla på kolfabriken fick erbjudande om jobb, berättar Svenerik.

På den tiden var arbetslöshet inte något problem i samhället. Det krävdes ständigt ny arbetskraft till fabriksgolvet.

– Hade du två armar och två ben fick du jobb direkt, det var bara att dyka upp. Många äldre jobbade också, även de som var i 70-årsåldern.

Läs mer: Fagersta – staden som fick en för stor kostym

Många finländare kom till Skinnskatteberg under just den perioden för att arbeta och många blev kvar, vilket utgör grunden till att Skinnskatteberg i dag är ett finsk förvaltningsområde.

Boardfabrikens tid var onekligen en industriell guldålder för orten, och dess nedläggning innebar att många jobb gick förlorare.

Läs mer: Månaderna som lade grund för framtiden

– Allt, hela samhället, var uppbyggt kring fabriken, säger Barbro Strömberg som är uppvuxen i Skinnskatteberg.

Systemair, eller Kanalfläkt som företaget hette på den tiden, blev sakta men säkert större under 90-talet och har i dag vuxit sig till den största arbetsgivaren på orten.

Bruket som det såg ut på 1800- talet och en bit in på 1900- talet. När bruket var i full gång på 1800- talet var samhällets centrum vid korsvägen mitt utanför Hembygdsgården där den ligger nu, där samlades torghandlare när det var löning.
Kolugnen, här tillverkades träkol som gick till hyttor och smedjor.

Mer läsning

Annons