Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett omöjligt jobb?

Annons

skolan. Jag har försökt hålla mig flytande och febrilt sparkat med benen och viftat med armarna för att inte hamna under vattenytan, men nu orkar jag inte mer. Jag lämnar det sjunkande skeppet – grundskolan. Rädde sig den som kan!

Det gäller min egen överlevnad, som människa och som lärare. Spiralen verkar vara fortsatt nedåtgående. Få vill studera till ett yrke utan vettig lön eller utvecklingsmöjligheter och fler och fler hoppar överbord och söker sig bortom skolans värld om möjligheten dyker upp. Är det detta man eftersträvar i dagens Sverige? En massflykt av kompetenta lärare?

De allra flesta av oss trivs egentligen med våra jobb. Vi trivs med att undervisa, vi trivs med kontakten till eleverna. Denna del, som borde vara den största och absolut viktigaste, krymper tyvärr allt mer och hamnar i skymundan för allt annat som vi är ålagda att utföra i vårt yrke: det mesta av en administrativ karaktär som i sig fyller ut en heltidstjänst.

Följden blir att kvaliteten på undervisningen sjunker, vilket i sin tur leder till att vi mår dåligt eftersom vi inte kan göra ett bra jobb. Man ska vara extremt stresstålig och i det närmaste fungera som en robot för att orka med ett lärarjobb på högstadiet i dag. De flesta av oss är dock för ambitiösa och professionella för att kunna strunta i detta. Vi försöker desperat klara av allt vi ska – springer om varandra, stressar, glömmer saker, blir frustrerade, arga, trötta, uppgivna.

Jag har fått nog. Nu söker jag mig till lugnare vatten. Jag orkar inte simma längre, har fått för många kallsupar. Lycka till, alla ni som fortfarande är kvar därute

i stormen och kämpar!

Susanne Neubert

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons