Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emmas stora hobby är även hennes arbete

Pippi Långstrump, en fager schlagerdonna, rockbrud och varulv. Check! Ja, Emma Rickfjord har testat det mesta i sin yrkesroll som showartist.

Annons

Fagersta. Emma Rickfjords stora intresse för dans och sång har följt henne genom hela livet. I sitt yrke som showartist får hon dagligen arbeta med just det hon älskar.

– Jag är nog inte gjord för att arbeta på kontor, säger hon.

Hon var en engagerad liten buggtjej i Fager-buggarna redan som sjuåring. När intresset bland övriga buggare tog slut hoppade Emma Rickfjord på tåget till Västerås för att dansa vidare. Turerna till Västerås blev många men intresset avtog aldrig.

– Jag har alltid tyckt om att dansa och röra på mig så när jag skulle välja gymnasieutbildning var valet lätt. Någonting inom estet, säger hon.

Emma började kika runt på utbildningar inom dans och hittade en i Västerås som lockade. Men sedan fick hon nys om en musikalutbildning i Sandviken som erbjöd både sång och dans. Den fick det bli.

Hon åkte dit på audition och lärarna blev imponerade.

– Det kändes bra direkt och jag förstod att det är ju verkligen det här jag vill göra. Och att ha klasskamrater som delade samma intresse som jag själv var någonting nytt. Jag hade alltid tidigare varit ”Emma, hon som dansar”.

Efter studenten ville Emma bara ha mer och sökte direkt vidare till högskola.

– Så här i efterhand förstår jag de som väljer att pausa efter gymnasiet för det är krävande att studera direkt. Men just då ville jag bara köra på när jag ändå var i gång och hade orken.

Flyttlasset gick till Göteborg och den treåriga högskoleutbildningen Performing Artschool. Där fick Emma testa på alla typer av danser och det blev mer och mer sång.

– Det var mycket att vi skulle profilera oss, till exempel att ”Är du är en sångerska som kan dansa eller är du en dansare som kan sjunga”. Och tidigare hade jag räknat mig som en dansare som kan sjunga. Men efter utbildningen så har jag ändrat till att vara en sångerska som kan dansa.

Högskolan var intensiv och Emma upplevde det som att leva i en bubbla. Det vanliga studentlivet med kår och fester var inte att tänka på utan efter skoltid var det äta och bums i säng.

– Man blev matad och matad med information. Det var en speciell tid och ser jag tillbaka så var jag nog inte helt redo för det. Men samtidigt är jag stolt att ha gjort det och skulle inte vilja ändra något heller. Ja, speciellt är nog rätta ordet, skrattar Emma.

Fast efter totalt sex år av intensivt dansade från gymnasiet och högskola var det tid för en paus.

– Jag kände att nu vill jag testa på någonting annat och var ganska less på dansen.

2007 flyttade Emma tillbaka till Fagersta och fick ett vikariat på Seco Tools ekonomiavdelning.

Hon trivdes okej men upptäckte snabbt att suget efter dansen kom krypande tillbaka.

– Om jag bara hade kört på och inte tagit en paus så kanske suget hade försvunnit helt. Men i stället fick jag tid att tänka och fattade att det faktiskt är sång och dans jag vill arbeta med.

Emma fick ledigt över jul från kontoret och åkte till Göteborg för att arbeta som sjungande servitris på en båt i skärgården.

När våren 2008 kom var suget efter scenen så pass att Emma slutade på Seco för att åter igen bege sig till Göteborg.

– Min tidigare bild av Göteborg var att det alltid regnade eller snöade och gärna vågrätt. När jag sedan fick uppleva hur fint det var på sommaren fick jag en helt ny positiv bild.

Trots nytändningen var det någonting som fattades. Emma ville komma närmare sin familj i Fagersta och pojkvännen i Stockholm.

– Det är egentligen konstigt att jag flänger och har mig när jag i grund och botten är en trygghetsmänniska och trivs hemma. Fast inom min bransch finns det inte så mycket jobb i Fagersta, så det föll sig naturligt att flytta till Stockholm.

I slutet av december, samma år, var Emma på en audition för eventföretaget Dröse och Norberg. Hon minns att det var en spänd väntan innan hon äntligen fick samtalet från ägaren Robert Dröse om att hon fått jobbet som showartist.

– Det var bara att packa väskan igen och åka upp till Sundsvall där företaget har sitt fäste.

Från januari 2009 till april samma år åkte Emma tillsammans med andra showartister på turné genom Sverige och repade inför de olika föreställningarna i Piteå. Efter turnén fick hon en heltidstjänst och har varit på företaget sedan dess.

Under hela sommaren 2009 bodde hon och underhöll restauranggästerna på Pite havsbad.

Till hösten begav sig Emma till Stockholm och flyttade in med sin dåvarande pojkvän.

– Då hade jag faktiskt en fast punkt, ett riktigt hem. Och så kunde jag samtidigt jobba i Södertälje under showen där på hösten.

När säsongen skulle dra i gång igen till våren 2010 tackade Emma nej till att vara med.

Två av hennes vänner skulle gifta sig och Emma skulle agera brudtärna och sångerska.

– Det var skönt med en liten paus och att få landa en stund.

Men för att få ihop pengar var hon tvungen att sysselsätta sig och jobbade därför som kassör på en matbutik i Haninge.

– Då blev jag återigen påmind om att ”det här med att sitta still är ju inge kul”, men jag var nog där ett halvår i alla fall.

Till hösten var hon på resande fot igen och hamnade i Nyköping för en krogshow.

Hur känns det att ha ett så annorlunda liv jämfört med andra jämnåriga?

– När jag jobbar med andra som är i samma sits så känner jag inte av någonting. Det är mera när jag träffar andra utanför som jag märker av det. Och visst kan jag bli avundsjuk på de som har ett eget hem och den senaste tiden har jag tröttnat på att bo i en resväska.

När höstsäsongen 2010 var över åkte Emma tillsammans med sin familj på en långsemester till Dominikanska republiken.

– Att vara långt ifrån min familj är det jobbigaste. Jag försöker besöka de så ofta det bara går.

Förra våren blev allt flängande för mycket för förhållandet med pojkvännen och de sålde lägenheten i Stockholm och Emma har sedan dess bott på destination.

– Det är svårt att ha ett förhållande eftersom arbetet och de långa resorna tar mycket av min tid.

Sedan dess har Emma nu i två år arbetat vintertid med olika föreställningar på Pite havsbad och detsamma under sommaren i Kneippbyn på Gotland.

På Gotland var det krogshower på kvällarna och dagtid intog Emma rollen som Pippi Långstrump och även Prussiluskan.

– Det har nog varit det svåraste eftersom alla, oavsett ålder, har en bild över hur Pippi och Prussiluskan är. Men samtidigt så har jag fått chansen att få spela en av mina absoluta förebilder. Och att se barnens reaktioner är kärlek. Det kan man leva på länge. Det är annat än att egentligen bara vara sig själv på scen med olika kläder och sjunga än att vara en färdig karaktär. Men riktigt kul har det varit. Vem gillar inte Pippi Långstrump liksom?

Emma berättar att på Gotland vill publiken gärna ha schlagershow och uppe i Piteå är det väldigt populärt med rock.

Att ha ett arbete där man ständigt måste le och vara pigg och fräsch. Hur orkar du det?

– Det finns dagar då jag bara vill ligga kvar i soffan och dra täcket över mig. Men på något vis så blir det kul så fort man väl går till jobbet. Och har man en dålig dag kanske man inte alltid måste vara den käckaste på scen utan kan ta en annan roll. Det växlar. Det finns ett uttryck ”Fake it ´til you make it” och ibland måste man bara lägga på ett leende eftersom det är mitt jobb. Fast den dagen då man känner att det inte längre är roligt ska man hitta på någonting annat att göra.

Innan nästa föreställning drar i gång i september på Pite havsbad så har Emma i veckan hunnit landa en sväng hos sina föräldrar i Fagersta. I hennes gamla flickrum står två fullproppade resväskor och i hallen ännu en.

– Nu har jag fått ett kontrakt som sträcker sig fram till mars 2013. Och efter att ha levt i en resväska så lång tid längtar jag efter att kunna hitta mig ett hem. Ett hem som bara är mitt där jag kan kolla på film och bara ligga i soffan.

Så var skulle du vilja bo?

– Stockholm känns bra. Och blir det så som Dröse och Norberg vill kommer de snart att ha ett fäste även i Stockholm. Det skulle vara det ultimata.

Men ångrar du att du valt att leva det här livet eller hade du så här i efterhand gjort någonting annorlunda?

– Absolut inte. Det jag kan känna är att jag som sagt vill ha ett eget hem men att sluta arbeta som showartist har jag inga planer på. Det är ju det här jag älskar att göra. Och att arbeta på olika platser har jag inga problem med så länge man vet att det är under en viss tid och att jag har någonstans att komma hem till.

Föreställningen härnäst är nypremiären av The band-show.

– Det ska bli otroligt kul och lite annorlunda. Oftast så är musiken redan inspelad när vi har föreställningen men nu kommer det att vara ett liveband på scen, säger Emma.

Vad är det mest annorlunda du har haft på dig på scen?

– Oj, det har blivit en hel del konstiga kläder. Som i våras gjorde vi en show där vi tjejer skulle förställa varulvar. Fast jag såg mer ut som Skäggiga damen. Man vet aldrig vad Dröse och Norberg hittar på. Bada lättklädd i ett badkar och få mjölk över mig är en annan grej, skrattar Emma.

Mer läsning

Annons