Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag är nog vad man kan kalla en arbetsmyra"

Kocken Linn Söderströms stora passion för mat började redan som liten. Efter hårt slit arbetar hon nu med några av landets bästa gourmeter.

Annons

Söderbärke/Stockholm. Mat har alltid fallit Linn Söderström i smaken och idén till att bli kock växte fram redan som tioåring efter en praktik på restaurang Bergsmannen i Fagersta.

– Jargongen och de grova skämten i köket passade mig, säger Linn.

När det blev dags för Linn Söderström att välja gymnasieprogram kom inte hennes val som en stor skräll för någon i hennes närhet. Hon hade ju redan som liten tillbringat så mycket tid både hemma i köket och på Bergsmannen.

– Både farfar och pappa har alltid jagat och farmor har lagat massor med mat. I vår familj har mat spelat en väldigt stor roll, säger Linn.

Det var tack vare en granne som hon fick chansen att praktisera på Bergsmannen.

Linn sög åt sig varje tips och såg ivrigt på när kockarna arbetade.

– Jag har alltid varit intresserad av mat just för att jag älskar att äta. Men efter tiden på Bergsmannen förstod jag även att jag själv ville vara den som lagar maten, säger hon.

Under studietiden på hotell- och restaurangprogrammet i Smedjebacken kände Linn verkligen att hon hade hittat rätt bransch. Hon praktiserade på Barkens konferens (Gladtjärn) och utvecklade snabbt sina matkunskaper.

– Egentligen ville jag plugga vidare efter gymnasiet men jag fick tipset om att kock kan man inte studera sig till utan det har man i sig.

I stället begav sig Linn till Västkusten där hon arbetade sommaren ut innan hennes flyttlass gick till Stockholm.

Linn fick där jobb på en ekologisk restaurang, Street, där hon blev kvar i ett år.

– Jag sökte mig dit för att jag tyckte att det verkade intressant med ekologisk mat. Och det var det verkligen.

Vad var det som var intressant?

– Att få lära sig mer om råvarorna och att få en helt annan respekt för hela processen och de bönder som kom dit med råvarorna.

Trots att Linn trivdes som fisken i vattnet på Street så ville hon lära sig mer om desserter och för att göra det behövde hon söka sig vidare. Genom kontakter hamnade hon på Grand hotell (ägs av paret Cattenacci) och började där arbeta i kallskänken.

– Det var inte riktigt min grej, fast det var nog för att det enbart var tjejer där. Jag har aldrig passat bra i stora tjejgrupper.

Kort därefter sökte hon en konditortjänst på Operakällaren och kom där i kontakt med Daniel Roos (medlem i svenska kocklandslaget).

– Jag lärde mig otroligt mycket om desserter, gamla klassiska grejer och nya coola rätter. Fast jag gillar mer det naturliga smakerna och det klassiska rätterna.

Året hade nu blivit 2007 och Linn fick erbjudandet att arbeta en sommar för kocken Melker Andersson på Kungsholmen.

– Han har en väldigt speciell stil och använder sig av smaker från hela världen. Hans rätter ska gästerna kunna känna igen. Där finns det inte rum att som kock experimentera eller tänka själv. Det ska vara på ett visst sätt. Fördelen var att där fick man jobba hårt och det var högt tempo, precis som jag gillar.

Vilken är din filosofi som kock?

– Jag eftersträvar att laga mat som är närproducerat och anpassa mig efter säsongerna.

Vilken är den dyraste råvaran du har använt dig av i köket?

– Det måste nog vara tryffel som kostar 10 000 kronor kilot. Men det finaste har nog varit Fjällbacka havskräftor.

Har du klantat till dig ordentligt i köket någon gång. Kanske råkat kasta någon dyr mat?

– Oja. När jag jobbade julafton på Grand hotell så skulle jag lyfta ut en bricka från kylen och såg inte att det låg någonting annat där på. Så tio kilo löjrom föll rätt ner i backen. Jag vill inte ens tänka på hur mycket det kostar.

Läs hela artikeln om Linn Söderström i morgondagens papperstidning.

Mer läsning

Annons